Skip to main content

Nytt år - ny bil

På väg hem från Arlanda stannar jag i fina bilaffären. Jag vet vad som kommer att hända men svänger liksom omedveten in på parkeringen och styr stegen till bilen som jag sett på nätet. Min fina bil har varit fin i tre år nu och det är dags för en ansiktslyftning. Jag vandrar runt i bilhallen och hoppas att ingen ska se mig och fråga om jag vill ha hjälp men visst. Här kommer han.

Bilen är ett kap (så mkt kap en bil kan bli) och jag är trött på att ha en ny bil som gnisslar fast jag lagat den för dyra pengar. Fina bilar ska inte gnissla. Vi snackar en stund och han tar ut min pärla på en provtur, när han kommer tillbaka får jag "nervös i magenkänslan" och inser att jag kommer att köpa bilen som är en exakt likadan som jag har fast nyare och mindre mil och lite fler finesser.

Lämnar bilhallen efter nån timme och säger hejdå till bilen som jag hämtar nästa vecka. Nytt år - ny bil - helt utan minnen. Vi kommer att bli lyckliga jag och bilen.

Comments

Anonymous said…
Tjena

det är klart lilla gumman ska ha en BMW!

Men vad jag inte förstår är att du väljer den där minstingen. Med din attityd borde du väl kolla på nåt i 800 serien... ;)
Sirpalisa said…
800 serien, att jag inte tänkt på det själv...Det är tur att man har goda vänner som kan tipsa.

Men det finns nåt jag lärde mig tidigt i livet - "i begränsningen visar sig mästaren". Ibland ligger tjusningen i det lilla ;o)

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.