Häromdagen påpekade en snäll herre att det är dags att stadga sig nu, det funkar ju inte att vara ute och slarva i veckorna (som jag gör, ehh!?) längre.
Kan inte hjälpa att jag faktiskt känner mig stadigare än på länge, med båda fötterna på jorden och redo för framtiden - vad än den för med sig.
För det kan väl inte vara så att allas välmenande uppmaningar om att man borde stadga sig mest handlar om att man ska bekräfta deras egna val genom att göra detsamma? Om de vore nöjda med sina val, varför fundera på hur andra väljer?
Kan inte hjälpa att jag faktiskt känner mig stadigare än på länge, med båda fötterna på jorden och redo för framtiden - vad än den för med sig.
För det kan väl inte vara så att allas välmenande uppmaningar om att man borde stadga sig mest handlar om att man ska bekräfta deras egna val genom att göra detsamma? Om de vore nöjda med sina val, varför fundera på hur andra väljer?
Comments