söndag kväll. För första gången på länge känner jag mig förberedd. Brukar ju fastna i garderoben på mornarna men den här veckan ska det inte bli så. Jag har bokstavligt talat slagsmål med mig själv varje morgon för att komma upp och då finns inte tid att fastna i garderoben. Hela arsenalen av svarta byxor och polos hänger nytvättade och strukna redo för att rycka ut när kjolarna och de färgade topparna ser fel ut. Det är bäst att vara förberedd här i landet fyrkant. När man sitter i kontorslandskap där alla ser när man kommer och går får de kreativa ideerna på morgonen stryka på foten för de snabba lösningarna.Spöket som bor i garderoben överfaller när som helst och man kan ju knappast skylla på honom när man är sen till jobbet. Eller? Kanske är det just det man kan? Tänk er; imorgon när ni ser kollegornas klädval, fundera på vem som blivit överfallen och vem som klarat sig. Säkert kommer ni se att det spökar i många garderober. Heja halloween!
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments