Skip to main content

det finns mycket man inte vet

hade en vän här häromdagen. Han satt och surfade och jag visade familjen som köpt min lägenhet runt bland rummen där de snart ska bo. Mitt kläd och skorum blir snart sovrum igen. Synd på ett så fint kläd och skorum men jag inser att inte alla kan tycka att det är väl utnyttjade kvadratmedrar att fylla ett helt rum med kläder och skor. (De gillade i alla fall vitrinskåpet med finpupporna som står i hallen, finpuppor i alla möjliga färger och former för diverse tillfällen...) Familjen säger hej då och vännen säger senare (med misstänksamhet i rösten) "gillar du racing? nån hade surfat runt på massa racingsidor på din dator" . Ja, det är jag som gjort det och jag hamnade där när jag googlade på jakt efter, ja vem vet? Vet inte om det är konstigt att man som tjej hamnar på racingsidor, det är ju knappast som att porrsurfa. Det finns så många världar man vet allt för lite om - racingvärlden är en sådan. Vet ni tillexempel att det finns race där flera förare byter av varandra och så kör man några timmar i sträck, sover, kör några timmar till och så håller man på så i några dygn. Konstigt. Tror faktist vintrapparsighter skulle lära en ganska mycket också om det finns såna? Tjingeling!

Comments

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.