i all ära. Två kvällar i rad blev det sur mat. Och sen blev det bakismat. Det var gott, det var kul men jag förstår inte varifrån alla blåmärken på benen kommer. Kanske kom de när jag försökte bugga med mina vänner - benen hängde inte med liksom (mina buggkompanjoner märkte det men inte jag.) Efter några trötta dagar och roliga kvällar kommer fredagskvällen som en skänk från ovan. Med en dvd, färdiglagad onyttig mat och med avstängda telefoner slänger jag mig ner i soffan. Vaknar pigg och fast besluten att surkålen och de goda tjeckiska snapsen ska bytas mot selleri, grönsaker, ingefära och yoghurtdrinkar. Om nån sett mig handla idag hade de trott att jag var med i "Du är vad du äter" eller att jag har en stor familj som älskar bönor. Jag är varken med i TV eller har en stor familj. Jag har bara cravings. Cravings efter färska grönsaker, tomater och soppor. I alla fall idag.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments