Skip to main content

en stor stad...

man har hamnat i en stor stad. en underbar stad med massor av saker att upptäcka. Igår var jag på museum i mer än två timmar och jag hann knappt med den översta våningen av fyra. Lär mig nya saker varje dag, tids nog kommer man nog kunna förklara det ena och det andra på kinesiska. Satsar på att minst en sak per dag. Det stora idag var att jag anmälde att sänglampan var trasig och köpte ett internationellt telefonkort. Stora steg för mig - ganska små för mänskligheten...

Comments

Anonymous said…
Vad som är stort eller smått vet man först efteråt, och ofta långt efteråt. Det man för tillfället tror är stort är i själva verket ofta det som man inte minns senare i livet. Varje dag är på sätt och vis ett underverk och det ska man inte underskatta. Vad var det för museum?
Kör så det ryker, Sirpalisa!
Ranraj
Sirpalisa said…
Shanghai Museum.
Anonymous said…
Anmäla trasig sänglampa och köpa telefonkort - ja det är lätt att räkna antalet språk jag klarar det på på ena handens fingrar. Och kinesiska är inte att av dem så jag tycker det var skickligt av dig.
Här hemma fryser vi fortfarande och följer dina äventyr i storstaden i öst. Och väntar med spänning på att Kinabloggen ska starta!
Kram
Lena

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.