sitter på en jobblunch. Fullt av män i kostymer. Plötsligt träffar två herrar varandra, de känner tydligen varandra sen länge. Den ena är prydd i mustasch och utbrister -Tjieeeeenare, Tjieeeeeeenare! Så att alla 150 andra gäster hör. Mitt i laxen känns det som om man helt plötsligt hamnat i en gammal Åsa-Nisse film. Tittar på min bordsgranne och ser att hon tänker samma sak. Alltså, Åsa-Nisse i all ära, men inte på lunchen.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments