sitter hemma i lägenheten som jag och min väninna inte lämnat på hela helgen. Spåren efter en singelhelg gör sig påminda överallt. Vi bestämde oss för att inte lämna lägenheten på hela helgen eftersom stormen skulle komma och regnet stod som spön i backen. Har hållit oss inne hela helgen (förutom min lilla räddningsaktion av de kringflygande granarna) men inser idag när vi tittar ut genom fönstret att solen lyser, det är vackert vinterväder och det är i princip tjänstefel som människa om man stannar inne idag. Poppar kinesisk schlager i stereon, har ätit en god helgfrukost och styr kosan mot naturreservatet och en fika i 1700-tals gården. Such a difference a day makes...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments