Funderar på att skaffa ett nytt husdjur nu när Malte har övergivit mig för Shanghai. Kanske en långhårig hamster? Fick dock höra att de bara lever i två år och om man ska hinna med att bli riktigt bra vänner innan det lilla livet blir gammalt har man ju bara cirkus 700 dar på sig. Då kan man inte utveckla någon närmare kontakt - så det går bort. Katt kanske? Inte ens katter verkar vara något för mig. Hur söta de en är har även katter sina sidor. Pratade med väninnan vars gråvita katt enligt henne har ätstörningar. Alltså, om det finns katter med ätstörningar, så lovar jag att den katt jag skaffar blir schizofren - så det går bort. Fasen, Malte, man saknar tydligen inte marsvinet förrän buren är tom.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments