när jag monterar möbler med hundratals delar blir vissa av mina personlighetsdrag tydliga. I stridens hetta mellan skruvar och muttrar visar sig en vinnarskalle utan dess like. Spenderade söndagskvällen i strid med en ekbyrå som enligt instruktionen skulle monteras av minst tre personer. Jag och min väninna försökte hitta en stark karl som kunde hjälpa oss men vi gick bet. Vi tog skruvarna i egna händer - och byrån blev monterad - och mina händer fulla av blåsor. Men fasen vilken seger. Det är så det är i viljornas kamp - till och med en byrå kan framkalla de starkaste känslor...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments