Skip to main content

Ära den som äras bör...

Vet knappt vad jag ska säga för det här är stort, jättestort! Jag vet inte vem du är men jag stödjer din sak till fullo och jag tänker sprida budskapet.

I landet fyrkant som är ett land fullt av människor som alltid har alla svar, men där någon sällan ställer frågor, blir man lycklig när man märker att det finns människor där ute som faktiskt ställer de viktiga frågorna här i livet. Stod och småpratade med en vän idag när hans telefon ringde. Jag tappade fokus på honom när han pratade i telefonen och började snegla på anslagstavlan som fanns brevid oss. Och där hänger den - frågan man inte ens visste att man bar med sig innan man såg den svart på vitt: Vart tog salt och vinäger chipsen vägen? står skrivet i stora bokstäver med lappar att riva av med hänvisning till följande ställe.

Vem du än är käre Aron. Respekt för ditt engagemang. Jag hoppas vi vinner kampen...
/Sirpalisa - för salt och vinägerchipsen i tiden

Comments

Anonymous said…
Å jag har svaret, de finns att köpa i Söderhallen! :)
I The English Shop, mums!

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.

en perfekt dag

blir bjuden på middag med champagne, färskpotatis och sill som avslutas med jordgubbar och grädde. Får en fin present - en ny version av Molton Brown (så nära kärlek man kan komma utan en man) och precis i efterrätten blir vi avbrutna av sirener. Nere på gatan rullar två brandbilar in och ut springer rökdykare i massor. Jag inser tyvärr efter att tag att de inte är en födelsedagspresent utan att de bara ryckt ut på nåt falsklarm. Men under loppet av ett par sekunder var den här födelsedagen den bästa på länge. Champagne, jordgubbar och två brandbilar fulla av brandmän - bara för att jag fyller år. Häpp!