Skip to main content

Ära den som äras bör...

Vet knappt vad jag ska säga för det här är stort, jättestort! Jag vet inte vem du är men jag stödjer din sak till fullo och jag tänker sprida budskapet.

I landet fyrkant som är ett land fullt av människor som alltid har alla svar, men där någon sällan ställer frågor, blir man lycklig när man märker att det finns människor där ute som faktiskt ställer de viktiga frågorna här i livet. Stod och småpratade med en vän idag när hans telefon ringde. Jag tappade fokus på honom när han pratade i telefonen och började snegla på anslagstavlan som fanns brevid oss. Och där hänger den - frågan man inte ens visste att man bar med sig innan man såg den svart på vitt: Vart tog salt och vinäger chipsen vägen? står skrivet i stora bokstäver med lappar att riva av med hänvisning till följande ställe.

Vem du än är käre Aron. Respekt för ditt engagemang. Jag hoppas vi vinner kampen...
/Sirpalisa - för salt och vinägerchipsen i tiden

Comments

Anonymous said…
Å jag har svaret, de finns att köpa i Söderhallen! :)
I The English Shop, mums!
4:07 PM
Post a Comment

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
4 comments
Read more

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Post a Comment
Read more

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
3 comments
Read more