har gått och jag har mest legat i solen och latat mig. Har badat, solat och talat med vänninan från förr i timmar. Spelat krocket i supermatchad krocketutstyrsel och hittat på olika varianter av vodkasmoothies och sen kom det en söndag. Utan att jag fattade vad som hände försvann den bara ur mitt liv. Inga intryck, bara en dag som passerade. Och vad skönt det var - hade inte ett dugg dåligt samvete över att solen stod högt på himlen utanför fönstret.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments