årets midsommar går till historien som en av de bästa. Goda vänner, god mat och skönt väder. Trevliga nya bekantskaper, femkamp med grenar som ingen tidigare testat. Vi sitter ett gäng tjejer vid en skogssjö, helt ensamma. Efter 20 minuters promenad rakt ut i skogen hamnar vi på en klippa som blir vårt vardagsrum för dagen. Regnet håller sig borta och det enda som hörs är fiskarna som hoppar efter insekter. Vattnet ligger svart och spegelblankt. Aldrig har sillen och nubben smakat så gott. Vet inte om det var omgivningen eller de goda vännerna som var bästa kryddan men när midsommaren är så skön kan man inte annat än att vara glad över att vara född i landet fyrkant.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments