fyller vardagen idag. Det är en blandning av att lyckas få ett par supersnygga skor skickade till väninnan som ska på bröllop. Idag såg jag påsen med skorna passera när jag tog en eftermiddagsfika i en park. Den lite större planen handlar om att lyckas sälja ett koncept som baseras på min övertygelse till omvärlden. Kanske lite svårare att genomföra än skoprojektet men värt ett försök. Kan tyckas löljigt att skicka skor över halva Sverige men bara grejen att se till att kedjan fungerar gör det ju värt att testa. En chockrosa klänning som ska på bröllop kräver matchande skor - så är det - även i landet fyrkant.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments