kan konstatera att de senaste dagarnas hets i tidningarna om det kommande snöovädret resulterade i att jag lagt ner många timmar på att oroa mig över morgonens färd till bilservicen. Jag bävade inför att sladda fram i min bakhjulsdrivna bil på sommardäck i rusningstrafik. Det blev inget snöoväder, det var inte ens särskilt många andra bilar att samsas med på vägen. Märkligt att en eventuell blixthalka kan oroa mer än att man om ett par månader ska åka till Kina utan några egentliga planer. Dit åker jag utan att oroa mig för nåt, varken hur jag ska bo eller vad jag ska göra när jag väl kommer dit. Tänkte mest ta dagen som den kommer. Tur att man en så länge är så kass på kinesiska att man inte förstår när kvällstidningarna varnar för blixthalka i Shanghai.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments