var på konsert i kväll. Man blev glad av musiken. Mitt in i konserten dyker kvällens gästartist upp - Carola. Stämningen höjdes avsevärt och alla ställer sig upp, sjunger med och dansar. Sen sätter sig alla ned, stämningen är fortfarande hög. Det är då man sjäv vill ställa sig upp, sträcka upp händerna och ropa Halleluja. Men man gör det inte, inte den här gången. Sist jag lät kroppen styra hamnade jag på en scen framför alla kollegor. Glad stämning på personalfesten. Med vinglaset i handen och utan att kunna en enda rolig historia står jag helt plötsligt längst fram. Jag ville kvotera in lite kvinnlig fägring bland alla manliga komiker och vips så är det lite utjämnat. Med glaset i handen säger jag några ord och skålar jag på utrikiska med allihop - det var mitt bidrag. Ibland undrar man om det inte vore bättre att ställa sig upp på en konsert med Carola och ropa Halleluja.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments