Arbetsdagar efter sena kvällar med champagne är jobbigast de första gångerna, efter ett tag får man in vanan och rutinen. Har tränat upp min dekandensnerv och jag är danssugen mest hela tiden nu. Det är väl som med konditionen ungefär, första gången i träningspåret är jobbigast. Ända tills man fått upp flåset. Utekvällar är alltid roligast om de sker oväntat, oplanerat och tydligen alltid på en veckodag när man skall vara skärpt dan efter. Kan det vara så att bara amatörer dricker champagne på helgen när man får sova dan efter?
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments
Första gången kan ju vara bäst/icke sämst åxo...typ första gången man fick ut sin lön, den känslan var ju obeskrivligt härlig. Första kyssen, inte för att den var den bästa man upplevt MEN inte var den värst heller.