Över en lunch på restaurangen i Dramaten uppdaterade jag och några vänner varandra om vad som hänt sen sist vi sågs. Den ena har skolbarn och för ett otränad öra känns det som om det är just skolbarn man ska ha för att få inspiration till inlägg på bloggen. Det verkar inte vara någon hejd på hur mycket som skall fixas för att barnen skall få den perfekta skolgången. Inför kommande luciafirande hoppades några föräldrar i klassen på en utekonsert med hemsydda vadderade dräkter och finstämd sång. Själv såg jag ett mindre projekt som ishotellet framför mig - och det vore ju läckert. Funderar sedan på vad det är för fel på avskavt glitter, för korta särkar och färgade strumpor som stämningshöjare den trettonde?
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments