Över en lunch på restaurangen i Dramaten uppdaterade jag och några vänner varandra om vad som hänt sen sist vi sågs. Den ena har skolbarn och för ett otränad öra känns det som om det är just skolbarn man ska ha för att få inspiration till inlägg på bloggen. Det verkar inte vara någon hejd på hur mycket som skall fixas för att barnen skall få den perfekta skolgången. Inför kommande luciafirande hoppades några föräldrar i klassen på en utekonsert med hemsydda vadderade dräkter och finstämd sång. Själv såg jag ett mindre projekt som ishotellet framför mig - och det vore ju läckert. Funderar sedan på vad det är för fel på avskavt glitter, för korta särkar och färgade strumpor som stämningshöjare den trettonde?
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments