Det är en het stad man bor i, i alla fall om man får tro mäklaren som ville sälja en lägenhet till mig häromdagen. Upplysningar om förträffliga tapetval, fina detaljer och att lägenheten faktiskt låg i ett område som hör till Östermalm skulle få mig att betala mycket per kvadratmeter. Men, trots att denna höst/vinter (vad det nu är?) är den varmaste på länge så kunde jag behålla kylan. Lägenheten var fin. Den var lagom stor och tapetvalen var ok - jag hade varit snygg i den lägenheten. Men jag tackade nej. Jag tackade nej och inser att jag för samma pengar kan köpa ett helt samhälle med eternitvillor några timmar från Stockholm. Vi får väl se vad det blir. Ska hyra in mig på ett lägenhetshotell i utlandet innan jag väljer.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments