Det är en het stad man bor i, i alla fall om man får tro mäklaren som ville sälja en lägenhet till mig häromdagen. Upplysningar om förträffliga tapetval, fina detaljer och att lägenheten faktiskt låg i ett område som hör till Östermalm skulle få mig att betala mycket per kvadratmeter. Men, trots att denna höst/vinter (vad det nu är?) är den varmaste på länge så kunde jag behålla kylan. Lägenheten var fin. Den var lagom stor och tapetvalen var ok - jag hade varit snygg i den lägenheten. Men jag tackade nej. Jag tackade nej och inser att jag för samma pengar kan köpa ett helt samhälle med eternitvillor några timmar från Stockholm. Vi får väl se vad det blir. Ska hyra in mig på ett lägenhetshotell i utlandet innan jag väljer.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments