på väg ut igen. Ska träffa en vän och hans nya kärlek. Vi känner varandra sen några år men jag har aldrig träffat hans nya kärlek, det ska bli kul. När vi hälsar på varandra säger min vän - Det här är Sirpalisa, hon är en av mina singelvänner som faktiskt har ett spännande singelliv. Jag ler och försöker se så spännande ut som möjligt. Vi äter en trevlig middag och rör oss mot baren för att mingla lite. Det tar fem minuter och några sippar på ett glas vin och sen lyckas jag, utan att anstränga mig leva upp till beskrivningen som vänninan med ett spännande singelliv. Jag befinner mig mitt i en uppraggning där en man och en kvinna jobbar ihop. Sippar lite till på vinet, blir för all del smickrad men smiter snabbt tillbaka till mina vänner. Inser att beskrivningen om ett spännande singelliv kan passa men jag odlar gärna min tråkiga image ett tag till...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments