hur vet man att nånting är så snyggt som man vill att det ska vara? I mitt kläd- och skorum finns en massa roliga plagg och puppor. Det finns roliga scarfar, mössor och hattar som ligger och väntar på rätt tillfälle att få komma ur garderoben. Min ljusblåa skinnjacka släpps ut några gånger per år och jag älskar den. Ibland får jag iofs för mig att färgen skär sig mot mitt rosa hår men för det mesta tycker jag att vi är snygga ihop - min skinnjacka och jag. Hade på mig den här i förorten och kände mig som vanligt snyggast i centrumet. Handlade lite mat i tiokronorsaffären och där möter jag henne - hon som "har sett Jesus". Hon brukar gå omkring här i förorten och berätta för oss medmänniskor att hon mött Jesus och jag har inte sett henne på ett tag. Kanske har hon varit och hälsat på honom? Hur som helst så gick jag där i affären, klämde på några tomater, iklädd min fina ljusblåa jacka. Ärligt och rakt kliver hon fram till mig och ger mig komplimanger för den fina jackan och den vackra färgen. Det känns skönt, om hon som har träffat Jesus gillar min ljusblåa jacka - då vet man.
Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
Comments