Jag låter de gröna gubbarna styra mitt liv. De gröna gubbarna vid övergångstället bestämmer alltid mitt rutt när jag ska nånstans. Gröna gubbar - de gör livet enkelt. Jag gillar inte att vänta vid röda gubbar. De röda gubbarna har liksom samma effekt på mig som alla små män i blåa kostymer. Blåa kostymer av omodernt snitt som ger de små männen sin plats i livet. Mina arbetsdagar har gjort att jag träffat många små män i blåa kostymer. Bestämde mig tidigt att jag hellre styrs av de gröna gubbarna. En rosahårig tjej med skinn på näsan inser snabbt att de små männen i blå kostymer finns överallt och att de gör sitt bästa för att leka röda gubbar som stoppar upp. En rosahårig tjej med skinn på näsan tar på sig sina höga klackar och fortsätter att välja de gröna gubbarna.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments