Jag låter de gröna gubbarna styra mitt liv. De gröna gubbarna vid övergångstället bestämmer alltid mitt rutt när jag ska nånstans. Gröna gubbar - de gör livet enkelt. Jag gillar inte att vänta vid röda gubbar. De röda gubbarna har liksom samma effekt på mig som alla små män i blåa kostymer. Blåa kostymer av omodernt snitt som ger de små männen sin plats i livet. Mina arbetsdagar har gjort att jag träffat många små män i blåa kostymer. Bestämde mig tidigt att jag hellre styrs av de gröna gubbarna. En rosahårig tjej med skinn på näsan inser snabbt att de små männen i blå kostymer finns överallt och att de gör sitt bästa för att leka röda gubbar som stoppar upp. En rosahårig tjej med skinn på näsan tar på sig sina höga klackar och fortsätter att välja de gröna gubbarna.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments