I år blir det ingen julmat hemma hos oss. Har redan ätit julmat så det räcker - och Malte gillar ju mest morötter. Blev bjuden på julmat hos familjen där Bullerbyjulen är ett motto. Bullerbyjulen firas i det nya fina huset där bilarna matchar varandra på garageuppfarten. Där de nyinköpta möblerna beställdes ett halvår innan inflyttningen för att säkerställa att soffan fick rätt nyans. Men; Sillsorterna var för få, köttbullarna var ojämna, granen hade redan börjat barra och paketen hade inte matchande inslagning. Och det var ingen snö! Otroligt! Det ska det ju vara i Bullerbyjulen. Efter ett glas svag glögg inser jag att Bullerbyjulen i det fina nya huset inte är någon Bullerbyjul. Jag letar efter Malte, jag vill gå hem. Vill inte vara kvar längre. Malte är borta. Jag hittar honom inte, småspringer några varv i det nya fina huset med de matchande möblerna och de matchande bilarna på garageuppfarten och hittar Malte - i Stiltonosten. Där ligger han sprattlande med benen upp. Jag räddar honom, tackar för mig och återvänder till förorten.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments