Skip to main content

Christmas crasher...

I år blir det ingen julmat hemma hos oss. Har redan ätit julmat så det räcker - och Malte gillar ju mest morötter. Blev bjuden på julmat hos familjen där Bullerbyjulen är ett motto. Bullerbyjulen firas i det nya fina huset där bilarna matchar varandra på garageuppfarten. Där de nyinköpta möblerna beställdes ett halvår innan inflyttningen för att säkerställa att soffan fick rätt nyans. Men; Sillsorterna var för få, köttbullarna var ojämna, granen hade redan börjat barra och paketen hade inte matchande inslagning. Och det var ingen snö! Otroligt! Det ska det ju vara i Bullerbyjulen. Efter ett glas svag glögg inser jag att Bullerbyjulen i det fina nya huset inte är någon Bullerbyjul. Jag letar efter Malte, jag vill gå hem. Vill inte vara kvar längre. Malte är borta. Jag hittar honom inte, småspringer några varv i det nya fina huset med de matchande möblerna och de matchande bilarna på garageuppfarten och hittar Malte - i Stiltonosten. Där ligger han sprattlande med benen upp. Jag räddar honom, tackar för mig och återvänder till förorten.

Comments

Anonymous said…
Malte tyckte väl att Stiltonosten var det enda goda på julbordet i Bullerbyn! Han verkar inte vara mycket för det helyllesvenska inte. Han har mina sympatier alla gånger.

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.

en perfekt dag

blir bjuden på middag med champagne, färskpotatis och sill som avslutas med jordgubbar och grädde. Får en fin present - en ny version av Molton Brown (så nära kärlek man kan komma utan en man) och precis i efterrätten blir vi avbrutna av sirener. Nere på gatan rullar två brandbilar in och ut springer rökdykare i massor. Jag inser tyvärr efter att tag att de inte är en födelsedagspresent utan att de bara ryckt ut på nåt falsklarm. Men under loppet av ett par sekunder var den här födelsedagen den bästa på länge. Champagne, jordgubbar och två brandbilar fulla av brandmän - bara för att jag fyller år. Häpp!