Skip to main content

Christmas crasher...

I år blir det ingen julmat hemma hos oss. Har redan ätit julmat så det räcker - och Malte gillar ju mest morötter. Blev bjuden på julmat hos familjen där Bullerbyjulen är ett motto. Bullerbyjulen firas i det nya fina huset där bilarna matchar varandra på garageuppfarten. Där de nyinköpta möblerna beställdes ett halvår innan inflyttningen för att säkerställa att soffan fick rätt nyans. Men; Sillsorterna var för få, köttbullarna var ojämna, granen hade redan börjat barra och paketen hade inte matchande inslagning. Och det var ingen snö! Otroligt! Det ska det ju vara i Bullerbyjulen. Efter ett glas svag glögg inser jag att Bullerbyjulen i det fina nya huset inte är någon Bullerbyjul. Jag letar efter Malte, jag vill gå hem. Vill inte vara kvar längre. Malte är borta. Jag hittar honom inte, småspringer några varv i det nya fina huset med de matchande möblerna och de matchande bilarna på garageuppfarten och hittar Malte - i Stiltonosten. Där ligger han sprattlande med benen upp. Jag räddar honom, tackar för mig och återvänder till förorten.

Comments

Anonymous said…
Malte tyckte väl att Stiltonosten var det enda goda på julbordet i Bullerbyn! Han verkar inte vara mycket för det helyllesvenska inte. Han har mina sympatier alla gånger.

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.