sirpalisa

och kvinnor springer omkring i skogen och i parken utanför huset. Tydligen har den lokala orienteringsklubben lagt ut kontroller i närheten. Alltså, det är en sak jag alltid funderat på. Vad är vitsen med att springa efter kartor när det räcker med att följa efter den som springer först? Först kom det en, sen kom det en till, och en till och en till. Går ut ett ärende till bilen och ser att hela skogen bakom huset kryllar av blåklädda orienterare. Hur spännande är det - egentligen?

Sitter och deklarerar och tydligen har jag gjort vinster på lite aktier. Kul! Mina aktieaffärer är annars inte kända för att ge någon större avkastning. Det finns så mycket annat man kan lägga tid på än att sälja när kursen är på topp. Ska fylla i ett nytt belopp i ruta femtionfyra, fylla i en kfyra blankett och mitt nyvunna självförtroende av att ha koll på siffrorna ersätts i hjärnsläpp. Vafa? Ska det vara plus eller minus. Ringer skatteupplysningen och erkänner mina brister. I lägen som detta prisar jag landet fyrkant. Det finns folk som vi alla betalar som sitter och svarar på frågor. Fascineras av trevligt bemötande och fyller i rätt belopp. Och sen lägger sig lugnet här hemma. Nu är det bara att vänta på återbäringen. Prisa gud!

Två medelålderskvinnor (nåja, lite yngre än medelåldern är vi allt men storyn blir snyggare så) sitter på en parkbänk i Humlegården och pratar om livet. Vi tittar på skolklassen som har orientering med gula och röda band och springer svettiga fram och tillbaka med karta. Solen lyser och vi avhandlar viktiga livsstrategier. Plötsligt landar en fågel framför min väninna. Den är blågrå och har en blågrå näbb och är sugen på majskornen vid väninnans fötter. Orädd kommer den fram och äter och vi sitter blixtstilla för att inte skrämma iväg den. Hobbyornitologerna börjar fundera på vilken slags ovanlig fågel det kan vara. Den är ju så fin. Vid kvällens middag beskriver vi fågeln för vår vän fågelskådaren som ger olika förslag på vad det kan vara för ovanlig sort. Jag letar fram en gammal fågelbok och efter att vi dissat flera av hans förslag slår han upp den fågel han tror det är. Både jag och väninnan utbrister. Just en sån var det, vilken sort är det?!?! Hoppfulla att vi sett något ovanlig

Efter helgens utekväll i går och den trevliga taxiresan hoppar jag ur taxin. Fötterna gör ont eftersom de högklackade danspupporna suttit på sen tidigt. Ställer mig på gräsmattan utanför mitt hus och lyssnar på våren - och det är fullkomligt fantastiskt hur våren låter runt fyratiden på morgonen i slutet av april. Olika fågelkvitter överallt. Skolavslutningssången "alla fåglar kommit..." blev helt plötsligt en musikvideo.

och nu. Sällan mår man så bra som när man får hänga med kompisar från förr. Så enkelt, så självklart och - så sällan.

sitter i taxin på väg hem efter en lång dag och natt. Pratar med taxichauffören som berättar att han haft två kunder med springnota samma kväll. Vi åker hem mot lägenheten utanför stan och jag känner mig nöjd att i konkurrens med otaliga mängder berusade människor vid Stureplan faktiskt lyckat få tag på en bil som tar mig hem. I bilen pratar vi, och jag börjar berätta om att jag snart ska åka utomlands och andas - mentalt. Han säger att han förstår vad jag menar och fyller i att det kan kännas lite trångt här hemma om man kommer från ett annat land. Vi fortsätter att prata om svenskarna och den inbundenhet som präglar landet fyrkant. Klockan är närmare fyra på natten och chauffören har jobbat hela natten. Han berättar för mig att jag faktiskt är den första och hittills enda kunden på hela arbetspasset som pratat och skrattat med honom. Väl hemma, skrattar han och säger "det var trevligt att träffas" jag lämnar lite extra i dricks som nån slags ursäkt för andras springnotor.

fredagkväll och jag samlar energi för att åka till det stora snabbköpet med familjeförpackningar för att ladda med frukost inför helgernas långfrukost. Väl där står jag i kön och ser ett extremt snyggt par i kön brevid mig. Det är två män. De är välklädda, vackra och de har storhandlat. Faan, tänker jag. Om de inte är gay så får man gratulera deras kvinnor, men de ser lyckliga ut tillsammans. Tittar lite förstrött omkring mig och funderar om det är en naturlag. Att snygga, välklädda män som är nära sina känslor inte faller för kvinnor.

idag står en man med kinesiskt utseende. Han vill köpa biljett men busschauffören berättar för honom att det inte går. I Sverige får man inte köpa biljett på bussen. Det vet du väl. Med pengar i handen är han på väg av bussen när jag frågar honom på kineiska vart han ska. Han berättar att han ska in till stan och jag köper en smsbiljett till honom. För 26 kronor får jag ett leende och lite övning i kinesiska. Busschauffören berättar för mig att han skulle fått följa med ändå men att vi verkar ha funnit varandra så det funkar att jag köper honom en biljett. Ja, inte vet jag varför regler finns om de inte gäller, om man ändå får följa med. Och inte vet jag hur kul det är för busschaufförer att försöka förklara för folk som inte bor i Stockholm och som inte kan läsa skyltar i busskuren att man inte kan köpa biljett på bussen. I Shanghai sitter en box framme vid föraren. Den som inte har elektroniskt kort betalar själv och om man vill ha växel tillbaka ser man till att få det av de passage

förrän efter nio ikväll. Man har ju fått lära sig att för att kunna vara riktigt glad måste man också kunna vara riktigt ledsen. Ibland börjar man ju fundera på om vintern är oss tillsända för att vi ska uppskatta den korta sommar vi får. Ja, inte vet jag. Men det är skönt när det händer .

har nu kommit några kapitel till i boken "Self management by Sirpalisa" som skall ges ut någon gång i framtiden. Befinner mig just nu på kapitlet som handlar om go with the flow. Det kan gälla allt ifrån gröna gubbar vid en vägkorsning till utlandsresor eller större insatser på jobbet. Helt plötsligt så funkar allt. Hela tiden. Och det enda tricket man behöver lära sig är att göra rätt saker. Lätt som en plätt!

Hamnade på lägenhetsvisning häromdagen. Det var en paradvåning som skulle rymma en hel bostadsrättsförening i sig. En vän behöver kolla in utbudet och vi söker av olika områden för att känna av. Lägenheten var fin. Men vi konstaterade att köket var för litet. Skönt, det kändes nästan som vi sparat en massa miljoner när vi gick ut därifrån. Herregud vad lätt det är att spara pengar ibland...

men sen kryper en läskig känsla utmed ryggraden. Jag och en vän tog en söndagspromenad i fina, nya stadsdelen med boende vid vattnet. Vi rycks först med av de vackra omgivningarna och de fina husen med sina stora fönster och altaner. Det är den första varma dagen när vi har tid för en promenad och vi promenerar mellan husen och säger "här skulle man kunna bo". Efter en stund mellan radhusen och parhusen med de nylagda gräsmattorna och de fina bilarna som putsas av de stolta ägarna blir vi mer och mer tveksamma. Helt plötsligt känns det som om vi promenerar runt i ett avsnitt av "desperate housewifes". Vi förlorar oss i en diskussion om hur gatufesterna i området ser ut. Det slutade med att vi kom fram till att vi inte skulle vilja bo där. I bilen på väg därifrån passerar vi andra områden som inte är lika fina men ändå mysiga. Vi konstaterar att vi hellre skulle bo så. Min vän konstaterar brevid mig i bilen att vi inte vill bo på ett ställe där man riskerar att förva

så även med landet fyrkant. - När det behövs kan man hålla sig på sin kant.

En fredag med en klok person som talar om för oss alla på jobbet hur bra man kan vara. Om man bara tänker rätt. Sitter och lyssnar en hel eftermiddag och inser att det sista halvåret varit ett enda långt val. Från inveckling till förhoppningsvis någon form av utveckling. Och kanske är det så, att de svåraste valen som man inte riktigt förstår när man gör dem, är de som ger mest pay-off i framtiden i form av utveckling. Fy fasen vad kul i så fall, jag väntar och ser...säger jag nyfiket och ler.

Hade väninnan här på besök i helgen. Hon står i vägen mitt i köket när jag ska laga helgfrukost så jag ber henne sätta sig medan hon ideligen messar med någon på andra sidan telefonen. Hon sätter sig. Efter ett tag utbrister hon "Men ojdå, jag sitter ju på din sida, vänta lite så byter jag". Jag fastnar i bilden av oss två i köket och säger att hon måste sitta kvar. Nån måtta får det ju vara, vi är inte ens gifta och har ändå bestämda platser i varandras kök. Herregud! Från och med nu ska jag sitta på olika platser varje dag - och tvinga henne att göra detsamma när hon kommer på besök.

på toaletten som överföll mig för ett tag sedan har jag nu tränat bort min oro för att det ska hända igen. Fy sjutton. Det gick bra den här gången, eftersom den stackarn nu var fastskruvad ordentligt i golvet. Har märkt att jag reflexmässigt koncentrerar mig på att inte bli överfallen av flera toaletter varje gång jag besöker en sådan. Efter dagens besök anser jag mig ha slutit fred med den rädslan. Mental utveckling genom att möta sina farhågor kan inte beskrivas bättre än så.

gör man gott i att tänka på framtiden.

Efter ett halvår i Shanghai har jag ett alldeles eget glasögonträd här hemma i lyan. De flesta färgerna finns att välja på och idag var en rosa dag. På väg hem från jobbet springer jag in på teknikbutiken för att kolla in utbudet av datorer. Tjejen i kassan som hjälper en annan kund tittar upp och säger blygt; "vilka snygga glasögon du har, jag skulle vilja ha såna fast röda, men jag får inte för min pojkvän". Mina glasögon är ett par rosa plastbågar och jag bär dem särskilt glada dagar. Jag tackar för komplimangen och säger till henne att jag tycker hon ska skaffa ett par röda bågar ändå. För det är så, man får ha färgade glasögon, även i landet fyrkant. Har inte funderat på det förrän idag men är det så att man måste vara singel för att få ha snygga bågar? Ska göra en undersökning imorgon när jag går ut på stan och se om jag kan avläsa människors civilstånd med hjälp av glasögontricket.

Renoveringar och tapetseringar tär i kassan. Hade tid på banken häromdagen och det är med bankbesök som med tandläkaren eller en jobbig springtur. Det är jobbigast innan man kravlar sig iväg. När man väl gjort det känns livet lättare. Jag beslutade mig för att det var dags för ett stipendie från den egna stipendiefonden och fixade en massa annat på samma gång. Och det är märkligt hur livet känns så mycket ljusare just nu - och vuxnare. Nu är jag både snygg i håret, boendes i en lägenhet med extremt snygga tapeter. Och företagare. Det trodde man ju inte för ett halvår sen. Tänk vad lite tid kan göra, oavsett om den spenderas hos frisören, tandläkaren, banken - eller bara hemma.

har varit hos frisören. Kände att det inte längre spelade någon roll hur snygga kläder jag än satte på mig - det blev fel ändå. Och den här gången blev det bättre än någonsin. Den snygga rosa faran matchas nu upp av en snygg frisyr. Det kostar att ligga på topp. Vad gjorde man innan frisörer fanns? Eller har de alltid funnits?

sitter här vid datorn och har kommit på varför jag har haft så svårt att koncentrera mig de senaste dagarna. När svåra och viktiga saker ska sägas med få ord är det lätt att det kommer ut som floskler trots att det är kunskap som underbygger det man säger. Jag är inne i en sån fas just nu på jobbet och jag kan inte beskriva det bättre än att jag just har varit en äggsjuk höna i sina bästa dagar som just vaknade och värpte. Skönt!

Hade tid för bilbesiktning idag. Det känns lite som om man ska gå på läkarkontroll med sin kära bil. För nån månad sen damp det ner ett brev med ett inbetalningskort på 300 spänn och ett förslag på tid. Noterade att tiden passade och betalade. Rullar in på uppfarten och anmäler min ankomst. Sitter kvar i bilen och läser jobbpapper. Träffar en mysigare version av Bosse bildoktorn som frågar var jag har varningstriangeln. Jag börjar leta där jag tror att den ligger när han pekar ut var den finns. Hmm, nu vet jag i alla fall var den ligger - om olyckan skulle vara framme. Bromsarna, utsläppen, lamporna allt testas och jag hänger med under älsklingen och kollar in underredet som ser schysst ut. Bilen får berömt med guldstjärna och jag känner mig så stolt. Vi är så snygga ihop - jag och bilen. Och det är ju huvudsaken - att det är snyggt. Både på insidan - och utsidan. Det är lite med bilprovningen som med de intelligenta lyktstolparna som tickar högre när man skriker brevid dem. Slås av ta

Går det så går det. Och det mesta går verkligen. Det gäller bara att göra rätt saker. Och för att göra rätt saker måste man ju veta vad man vill göra eller vad man tycker är rätt. Ibland får man gå omvägar och ibland hamnar man vilse men det mesta går ju faktiskt. Och som en klok kollega citerade idag på lunchen "If you know where you are going, why just dont sit down and enjoy the ride". Jag sitter ner - och njuter för fullt.

Börjar dagen med att släpa vinterdäck och köra till macken för att tillsammans med alla herrar göra bilen klar för sommaren. Sitter i kön till verkstaden med sportiga kläder och känner mig som en redig karl. Åker hem för att skjutsa min icke bilburna granne för inköp av kogödsel (men det var slut så vi köper lite blommor istället). Sätter mig i solen och läser en bok. Blir bjuden på eftermiddagskaffe, likör och hembakta kakor. Fortsätter kvällen som stand in på en överbliven biljett till Maria Möller show och avslutar med champagnerace på Reisen, långt ifrån vinterdäck och eftermiddagskaffe. Thank you Stockholm and friends.

när man såg det här som barn. Inte kunde man tro att det faktiskt fanns såna som Ragnar på riktigt. Efter en dag på jobbet fylld av möten iklädd svart polo, svarta kostymbyxor, en vit skinnkappa och svart läderportfölj inser man att likheterna är slående. Det enda jag inte hitta va en tia i rännstenen. Men det måste ju bero på att tior inte görs i sedelformat längre...?

så gäller mottot "huvudsaken är att det är snyggt" även insidan . Jag har efter mina 32 år här i landet fyrkant förstått att det råder viss tvekan om det.

ska köpa ny bärbar. Har surfat runt och kollat in utbudet. Min personliga IT-support tycker inte att jag ska betala dubbelt så mycket för en dator i en snygg färg. Logiskt så har han säkert rätt men det är med datorer precis som med allt annat. Huvudsaken är att det är snyggt. Slår vad om att jag när jag funderat klart låter färg gå före funktion. Häpp!

Finner mig själv på bussen hem från jobbet, har bokat tid för cykelrenovering ( ja, nuförtiden måste man boka tid för sånt där jag bor). Slänger in cykeln i bilen, åker till verkstan och lämnar av den. Fortsätter till macken för att tvätta den vintersmutsiga bilen. Blir kompis med killarna i verkstan och frågar om de har plats för ett par till vinterdäck om de hjälper mig att byta. "Eftersom du frågar så snällt, så finns det" får jag till svar. Bokar en tid för däckbyte i helgen och åker hem igen. Sticker ut och springer. Lagar middag och är helt chockad över denna förvandling, när hände detta? Jag som precis köpt en fin galaklänning...

på fredagskvällen befinner jag mig i den lokala järnhandeln. Har precis varit hemma och lämnat inköpen som passar för glamourkvällarna. Känner att det kliar i fingrarna och behovet att skapa får mig att bestämma att köket ska målas om. Vet inte om det alltid är positivt att styras av impulser men efter en helg med djupa blickar ner i färgburken och rollern i högsta hugg ser jag ändå fördelarna med impulsstyrt leverne. Ett helt nytt kök, för femhundra spänn lite drygt. Man kan ju nästan säga att jag tjänat in pengarna som gick till den snygga klänningen...

I samma shoppingvända som den rosa faran inhandlades shoppades en köksapparat. Ett våffeljärn - med dubbla laggar. Vet inte hur jag tänkte egentligen, men varför handlar man ett våffeljärn med dubbla laggar till ett singelhushåll? Eller kanske en ännu mer motiverad fråga - varför shoppar man ett våffeljärn överhuvudtaget när man just köpt ett chockrosa kroppsfodral i siden?

kunde inte låta bli. Hamnade i affären som säljer fina festkläder i färgstarka sidentyger. Hoppade över lunchen och klämde in mig i provhytten. Provar en rosa tvådelad blåsa perfekt för glamourfyllda kvällar. Oturligt nog sitter den perfekt och helt plötsligt har övervägande om behov och pris ingen inverkan längre. Kikar ut ur provhytten och tjejen som står och provar en annan modell av samma märke men i blekare färg frågar: Ska du också gå på bröllop? "Ähum, svarar jag, inte vad jag vet. Men den är ju så snygg och det blir säkert tillfällen i vår när den kan komma väl till pass". I värsta fall får man väl iscensätta en fejkad bröllopsfest. Blåsan hänger numera i min välarrangerade garderob. Alltid redo - eller bröllop anyone?

fasen, har inte sovit en hel natt på flera dagar nu. Det har stått någon utanför och kastat sten på fönstret när jag ska sova. Förstår inte varför folk inte kan lämna en ifred nattetid, herregud!