Börjar dagen med att släpa vinterdäck och köra till macken för att tillsammans med alla herrar göra bilen klar för sommaren. Sitter i kön till verkstaden med sportiga kläder och känner mig som en redig karl. Åker hem för att skjutsa min icke bilburna granne för inköp av kogödsel (men det var slut så vi köper lite blommor istället). Sätter mig i solen och läser en bok. Blir bjuden på eftermiddagskaffe, likör och hembakta kakor. Fortsätter kvällen som stand in på en överbliven biljett till Maria Möller show och avslutar med champagnerace på Reisen, långt ifrån vinterdäck och eftermiddagskaffe. Thank you Stockholm and friends.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments