Skip to main content

först verkar allt toppen

men sen kryper en läskig känsla utmed ryggraden.

Jag och en vän tog en söndagspromenad i fina, nya stadsdelen med boende vid vattnet. Vi rycks först med av de vackra omgivningarna och de fina husen med sina stora fönster och altaner. Det är den första varma dagen när vi har tid för en promenad och vi promenerar mellan husen och säger "här skulle man kunna bo". Efter en stund mellan radhusen och parhusen med de nylagda gräsmattorna och de fina bilarna som putsas av de stolta ägarna blir vi mer och mer tveksamma. Helt plötsligt känns det som om vi promenerar runt i ett avsnitt av "desperate housewifes". Vi förlorar oss i en diskussion om hur gatufesterna i området ser ut. Det slutade med att vi kom fram till att vi inte skulle vilja bo där.

I bilen på väg därifrån passerar vi andra områden som inte är lika fina men ändå mysiga. Vi konstaterar att vi hellre skulle bo så. Min vän konstaterar brevid mig i bilen att vi inte vill bo på ett ställe där man riskerar att förvandlas till en person som är det vin man dricker. Ni vet - ju finare vin desto lyckligare liv.

Vi tog en fika på ett café och sen åkte jag hem och hälsade glatt på tvåliterstetran som står hemma i köket.

Comments

Anonymous said…
Som med skor..typ.... :)

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.