Finner mig själv på bussen hem från jobbet, har bokat tid för cykelrenovering ( ja, nuförtiden måste man boka tid för sånt där jag bor). Slänger in cykeln i bilen, åker till verkstan och lämnar av den. Fortsätter till macken för att tvätta den vintersmutsiga bilen. Blir kompis med killarna i verkstan och frågar om de har plats för ett par till vinterdäck om de hjälper mig att byta. "Eftersom du frågar så snällt, så finns det" får jag till svar. Bokar en tid för däckbyte i helgen och åker hem igen. Sticker ut och springer. Lagar middag och är helt chockad över denna förvandling, när hände detta? Jag som precis köpt en fin galaklänning...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments