Hade väninnan här på besök i helgen. Hon står i vägen mitt i köket när jag ska laga helgfrukost så jag ber henne sätta sig medan hon ideligen messar med någon på andra sidan telefonen. Hon sätter sig. Efter ett tag utbrister hon "Men ojdå, jag sitter ju på din sida, vänta lite så byter jag". Jag fastnar i bilden av oss två i köket och säger att hon måste sitta kvar. Nån måtta får det ju vara, vi är inte ens gifta och har ändå bestämda platser i varandras kök. Herregud! Från och med nu ska jag sitta på olika platser varje dag - och tvinga henne att göra detsamma när hon kommer på besök.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments