sitter i taxin på väg hem efter en lång dag och natt. Pratar med taxichauffören som berättar att han haft två kunder med springnota samma kväll. Vi åker hem mot lägenheten utanför stan och jag känner mig nöjd att i konkurrens med otaliga mängder berusade människor vid Stureplan faktiskt lyckat få tag på en bil som tar mig hem. I bilen pratar vi, och jag börjar berätta om att jag snart ska åka utomlands och andas - mentalt. Han säger att han förstår vad jag menar och fyller i att det kan kännas lite trångt här hemma om man kommer från ett annat land. Vi fortsätter att prata om svenskarna och den inbundenhet som präglar landet fyrkant. Klockan är närmare fyra på natten och chauffören har jobbat hela natten. Han berättar för mig att jag faktiskt är den första och hittills enda kunden på hela arbetspasset som pratat och skrattat med honom. Väl hemma, skrattar han och säger "det var trevligt att träffas" jag lämnar lite extra i dricks som nån slags ursäkt för andras springnotor. Det är för lite kärlek i världen. Det måste vara så.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments