Skip to main content

Materialist - vem då? Jag?

Nej, nej, ni har missförstått mig helt. Sitter på lunch med väninnan som jag inte träffat på länge. De senaste uppdateringarna om henne gjorde att jag köpte med mig ett gäng tulpaner. Det kändes som om hon behövde dem, så här en måndag i januari. Vi pratar om vad som hänt, både roliga och mindre roliga saker. Hon är kär, kär som en klockarkatt (varför säger man så?). Hon berättar om sitt fantastiska liv med den nye mannen som verkar vara förlaga till inte bara en superhjälte. Det låter härligt. Jag berättar vad som hänt i mitt liv, vilka planer jag har för framtiden och hur skönt det känns att faktiskt bara har bra valmöjligheter att välja på. Hon drar fram sin mobil och visar en bild på mannen - han ser trevlig ut. Jag drar fram min mobil - och innan det kommer upp en bild på en karl passerar bilder på allt ifrån nya bilar, en ny soffa, en fåtölj och en god vinflaska jag vill minnas namnet på.

Ja inte vet jag. Men om bilderna i mobilen säger vem du är. Då har jag långt kvar tills jag blir kär som en klockarkatt. Tills dess sitter jag här i min supersnygga, nätta, benvita skinnfåtölj.

Comments

Anonymous said…
Hmm ... superhjälte var kanske att ta i men ser trevlig ut är en klar underdrift! Och att du har ett nära förhållande m din Beamer och soffa är väl bara bra när du nu är sådan materialist. Och om du använde dina omtalade och på gotland berömda "hotlips" så är det bara en tidsfråga innan jag får köpa tulpaner och lyssna till en klockarkatt;-)
Hälsar tulpandamen

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.