sirpalisa

vaknade tidigt och tänkte chocka kollegorna - och så fastnar man i garderoben! Man provar en massa saker och så ser man inte så där snygg ut som man tänkt sig. Provar igen, en färgstark topp kanske, kjol, byxor... inspirationen tryter. Det är då man tänker "Sirpalisa, ta din svarta polo, dina svarta byxor och gå". Så tar man den svarta polon, går rakt ut i vårsolen och är snyggare än nånsin.

Pojkvänner och provanställning, jag provanställer alltid mina pojkvänner. Ni vet, det är praktiskt. Man får upp till ett halvår på att lära känna varandra, det är kort uppsägningstid och det krävs inga särskilda skäl för att varsla.

Vet du om att stolparna där herr Gårman bor är intelligenta? Det där tickande ljudet som hjälper människor med sämre syn över vägen tickar högre om man böjer sig ner mot tryckknappen och skriker högt. Jo, jag lovar. Testa nån gång, vore en skön syn om flera nyfikna faktiskt gjorde det. Själv har jag prövat en mörk natt men funderar nu på att ta steget ut och testa detta även dagtid, inte för att jag behöva veta att det fungerar men mer som inspiration till er som funderar. Nån som känner sig redo att hänga med?

eller konsten att skapa spänning i vardagen. Efter en kväll på den snyggaste hotellobbyn i stan med icke uppnådd flirtfrekvens får man göra sitt bästa för att uppnå lite spänning i livet. Fick skjuts hem (inte av en flirt) och jag och chauffören bestämde oss för att ta vägen där motortrafik är förbjuden. Vi hade svaret klart om polisen skulle komma, och så kom de inte. Där åkte vi, olagligt och sent och alldeles, alldeles oupptäckta. Måste det till större föreseelser för lite uppmärksamhet?

brukar åka buss till jobbet. Blir alltid lika förvånad när alla ska av bussen samtidigt. Jag och min kollega (som precis som de flesta som åker just vår buss går av på den hållplats där nästan alla går av) har funderat på vad som händer om man inte kommer av bussen först när man sitter längst in vid fönstret och gången är full av folk. Det måste vara så att om man inte kommer av bussen först, eller alls, så kanske man hamnar i bussnirvana? När den blåa bussen svänger av och man är kvar så blir man kvar för alltid. Vid kurvan efter kungsträdgårdsgatan, det är då det händer! Alla som inte kommer av tvingas cirkla runt i en blå buss resten av livet. Det måste vara bussnirvana som alla är rädda för där i trängseln på morronen. Herregud, man får akta sig här i storstan...

Kanske skulle man anordna en fejkad möhippa? Jag och min kompis diskuterade häromdagen hur vi skulle få flera kramar och då kom vi på att vi skulle fejka en möhippa. Man samlar ihop sina singelkompisar, en av oss sätter lite tyll på huvudet och hänger en lapp kring halsen "kramar 10 kronor - sista chansen" och så ställer man sig utanför ett gym i stan där man vet att det finns många snygga killar. Efter en timme eller så låter man nån annan ha tyllet och lappen och så byter man gym. Klockrent tips för den som vill ta efter ;o)

såg en massa tussilago idag. Här i förorten kan man se våren komma. Valde förorten före stan eftersom jag helt plötsligt kom på att jag inte sett en tussilago på flera år. Det går ju an att vänta ett år mellan tillfällena men när man helt plötsligt inser att det gått fyra, då längtar man. Förr när jag gick mellan jobbet och hemmet så passerade jag en massa skyltfönster, alltid olika iofs (gröna gubbarna) men när man märker hur årstiderna ändras efter vilka kläder som sitter på dockorna så märker man helt plötsligt att det finns saker där ute som hela tiden missar och tussilago är en sån sak som bara inte får missa...

alltså, hur ofta händer det att man får handskrivna brev i brevlådan? Igår fick jag två! Ett till Sirpa och ett till Lisa, med efternamn, adress och allt och hur glad blev jag? Jätte! Ni vet man blir glad först och sen fattar man att det inte är kärleksbrev. Det var två identiska brev från några som kallade sig vittnen. De hade tydligen sökt mig hemma och eftersom jag aldrig är hemma hade de inte fått tag på mig. Skönt ändå att det finns människor som verkligen gör allt för att komma i kontakt med en, de hade verkligen gjort sig besvär. Sånt måste man beundra i dessa smstäta dagar där allt man känner ska få plats på 160 tecken. Det stod om människans uppgift "var fruktsam, bli många och uppfyll jorden och lägg den under er". Otroligt att de lagt ner så mycket arbete på lilla sirpa (och lilla lisa). Funderade en stund om Malte räknas som ett bidrag till att vi blir många, jag och Malte är ju två. Menar de att jag måste skaffa flera Maltar för att uppfylla jorden och hamna i pa

Kommer du ihåg honom? Om inte så vill jag gärna påminna dig, du kanske är för ung för att minnas eller så är du för gammal, välj själv. Jag kommer ihåg honom i alla fall och jag delar gärna med mig. http://home.online.no/~groennsl/farbror/

Posten, kommer du ihåg posten? Det var ju ett tag sen man var där men det var verkligen det bästa stället att öva leenden på. Där stod man med sin nummerlapp i papper och kollade in alla andra i väntan på att det äntligen skulle bli ens tur och så plötsligt hände det. Det pep till och rätt nummer kom upp. Det var här man sattes på prov, det var här agnarna skildes från vetet, det var här de riktigt skickliga kom fram. Det var på posten man ställdes inför det svåra uppdraget att få kassörskan att le. Jag brukade göra detta till en sport och för det mest funkade det (GSG, du vet). En nästan omöjlig uppgift var avklarad och man hade på köpet fått köpa ett frimärke ;o) Tråkigt att posten inte finns mer, vet inte om det finns några lika bra ställen att öva på idag? Tipsa mig gärna så att jag kan fortsätta träna.

styr mitt liv, alltså inte gröna gubbar från Mars, utan gröna herr gårman. Du vet, man ska nånstans och så låter man de gröna gubbarna bestämma vilken väg det blir man går. Om man bara går där det är gröna gubbar behöver man inte vänta, man får uppleva saker som man inte tänkt. Oftast hamnar man där man skulle och gör man inte det så blir man i alla fall överraskad ;o) Det är liksom det som ger livet en extra krydda, små överraskningar i vardagen, egna eller andras - det gäller bara att hitta dem.

världens bästa princip. Går det så går det, de flesta saker i livet går. Tricket är bara att göra rätt saker, då går det. Ungefär som när man ska tippa resultatet i schlagerfinalen. Man säger att man tror att Carola ska vinna, man hejar på nån annan och så blir man glad hur det än går, antingen vinner den man hoppades på eller så vinner Carola. Och då blir man ju glad ändå - eftersom man trodde rätt ;o).

förresten. Det är där jag bor. Jag är nog både för trekantig och rund för att passa in men det ändrar sig nog så småningom - landet fyrkant alltså. Landet fyrkant är ju praktiskt liksom, man vet ju hur man borde vara. Sen kan man ju välja att inte vara så eller faktiskt köra efter mallen och då har man ju väldigt många förebilder att se upp till. Kan det vara så att landet fyrkant så småningom blir mer trekantigt eller är det så att landet fyrkant bara blir kantigare ju äldre man blir? De där fyra kanterna kryper liksom närmare varandra och det blir en allt mindre yta som man ska få plats på. Fyra hörn eller inga, jag lever helst hörnlöst ;o)

Är det så att allt man gör hamnar på storbildstv nånstans där alla kan se? Tror inte det men ibland är jag inte helt säker. Därför är jag väldigt skötsam. Städar lägenheten noga, ofta och länge utifall att någon skulle vilja titta förbi. Själv är jag ju iofs sällan hemma för att öppna om någon skulle komma förbi, men ändå. Det är bäst att vara förberedd i landet fyrkant.

Ibland tappar jag tron på att tiden går utav sig själv så jag brukar alltid försöka hjälpa den på traven. Du vet, man gör en massa saker. Ibland blir man förvånad över att man faktiskt hinner med sig själv - eller egentligen vet man att man inte gör det men jag brukar förtränga det och glatt boka in en fika/resa/kvällskurs eller syjunta för att hjälpa tiden på traven. Livet blir lite enklare när man tänker så, att man ju faktiskt bara hjälper tiden på traven. Det är ju inte direkt så att man fått en förfrågan av tiden att man måste hjälpa den men när man hjälper till lite så där till vardags så känner man sig ju ganska väl till lags...

...tror att jag ska skaffa ett marsvin. Marsvinet Malte, som han skulle heta, skulle förutom att pipa och bli glad när jag kom hem från jobbet göra sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag nästa år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte. Tror det får bli så. Ska nog stanna på Zooaffären imorgon...

Nämen hej, Sirpalisa här! Vet inte om du är en av de som har träffat mig, Sirpalisa alltså. Om du är det så är det kul att du ville titta förbi, om du inte träffat mig så är du välkommen ändå, vi kanske stöter på varandra enderadan. Och då är det bäst att vara förberedd ;o)