Skip to main content

paradiset

alltså, hur ofta händer det att man får handskrivna brev i brevlådan? Igår fick jag två! Ett till Sirpa och ett till Lisa, med efternamn, adress och allt och hur glad blev jag? Jätte! Ni vet man blir glad först och sen fattar man att det inte är kärleksbrev. Det var två identiska brev från några som kallade sig vittnen. De hade tydligen sökt mig hemma och eftersom jag aldrig är hemma hade de inte fått tag på mig. Skönt ändå att det finns människor som verkligen gör allt för att komma i kontakt med en, de hade verkligen gjort sig besvär. Sånt måste man beundra i dessa smstäta dagar där allt man känner ska få plats på 160 tecken. Det stod om människans uppgift "var fruktsam, bli många och uppfyll jorden och lägg den under er". Otroligt att de lagt ner så mycket arbete på lilla sirpa (och lilla lisa). Funderade en stund om Malte räknas som ett bidrag till att vi blir många, jag och Malte är ju två. Menar de att jag måste skaffa flera Maltar för att uppfylla jorden och hamna i paradiset? Paradiset lät ju härligt när de beskrev det - men är inte varje litet hörn här i förorten ett paradis? När man än går till centrum och hur man än ser ut så är man alltid snyggast liksom. Det måste väl vara det som är paradiset? Tror jag ska skriva ett svar och berätta det, det känns som om de kanske behöver träffa några som mig och Malte ;o)
/Sirpalisa för paradiset i tiden

Comments

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.