Skip to main content

paradiset

alltså, hur ofta händer det att man får handskrivna brev i brevlådan? Igår fick jag två! Ett till Sirpa och ett till Lisa, med efternamn, adress och allt och hur glad blev jag? Jätte! Ni vet man blir glad först och sen fattar man att det inte är kärleksbrev. Det var två identiska brev från några som kallade sig vittnen. De hade tydligen sökt mig hemma och eftersom jag aldrig är hemma hade de inte fått tag på mig. Skönt ändå att det finns människor som verkligen gör allt för att komma i kontakt med en, de hade verkligen gjort sig besvär. Sånt måste man beundra i dessa smstäta dagar där allt man känner ska få plats på 160 tecken. Det stod om människans uppgift "var fruktsam, bli många och uppfyll jorden och lägg den under er". Otroligt att de lagt ner så mycket arbete på lilla sirpa (och lilla lisa). Funderade en stund om Malte räknas som ett bidrag till att vi blir många, jag och Malte är ju två. Menar de att jag måste skaffa flera Maltar för att uppfylla jorden och hamna i paradiset? Paradiset lät ju härligt när de beskrev det - men är inte varje litet hörn här i förorten ett paradis? När man än går till centrum och hur man än ser ut så är man alltid snyggast liksom. Det måste väl vara det som är paradiset? Tror jag ska skriva ett svar och berätta det, det känns som om de kanske behöver träffa några som mig och Malte ;o)
/Sirpalisa för paradiset i tiden

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
4 comments
Read more

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Post a Comment
Read more

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
3 comments
Read more