såg en massa tussilago idag. Här i förorten kan man se våren komma. Valde förorten före stan eftersom jag helt plötsligt kom på att jag inte sett en tussilago på flera år. Det går ju an att vänta ett år mellan tillfällena men när man helt plötsligt inser att det gått fyra, då längtar man. Förr när jag gick mellan jobbet och hemmet så passerade jag en massa skyltfönster, alltid olika iofs (gröna gubbarna) men när man märker hur årstiderna ändras efter vilka kläder som sitter på dockorna så märker man helt plötsligt att det finns saker där ute som hela tiden missar och tussilago är en sån sak som bara inte får missa...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments