Skip to main content

Att le på posten

Posten, kommer du ihåg posten? Det var ju ett tag sen man var där men det var verkligen det bästa stället att öva leenden på. Där stod man med sin nummerlapp i papper och kollade in alla andra i väntan på att det äntligen skulle bli ens tur och så plötsligt hände det. Det pep till och rätt nummer kom upp. Det var här man sattes på prov, det var här agnarna skildes från vetet, det var här de riktigt skickliga kom fram. Det var på posten man ställdes inför det svåra uppdraget att få kassörskan att le. Jag brukade göra detta till en sport och för det mest funkade det (GSG, du vet). En nästan omöjlig uppgift var avklarad och man hade på köpet fått köpa ett frimärke ;o) Tråkigt att posten inte finns mer, vet inte om det finns några lika bra ställen att öva på idag? Tipsa mig gärna så att jag kan fortsätta träna.

Comments

Anonymous said…
Om man vill hitta människor som inte ler (och som man kan försöka provocera till ett leende) skulle jag säga att de återfinns i hela servicesektorn. Magsura apoteksbiträden, expediter i största allmänhet och vaktmästare här och var...

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.

en perfekt dag

blir bjuden på middag med champagne, färskpotatis och sill som avslutas med jordgubbar och grädde. Får en fin present - en ny version av Molton Brown (så nära kärlek man kan komma utan en man) och precis i efterrätten blir vi avbrutna av sirener. Nere på gatan rullar två brandbilar in och ut springer rökdykare i massor. Jag inser tyvärr efter att tag att de inte är en födelsedagspresent utan att de bara ryckt ut på nåt falsklarm. Men under loppet av ett par sekunder var den här födelsedagen den bästa på länge. Champagne, jordgubbar och två brandbilar fulla av brandmän - bara för att jag fyller år. Häpp!