Skip to main content

Att le på posten

Posten, kommer du ihåg posten? Det var ju ett tag sen man var där men det var verkligen det bästa stället att öva leenden på. Där stod man med sin nummerlapp i papper och kollade in alla andra i väntan på att det äntligen skulle bli ens tur och så plötsligt hände det. Det pep till och rätt nummer kom upp. Det var här man sattes på prov, det var här agnarna skildes från vetet, det var här de riktigt skickliga kom fram. Det var på posten man ställdes inför det svåra uppdraget att få kassörskan att le. Jag brukade göra detta till en sport och för det mest funkade det (GSG, du vet). En nästan omöjlig uppgift var avklarad och man hade på köpet fått köpa ett frimärke ;o) Tråkigt att posten inte finns mer, vet inte om det finns några lika bra ställen att öva på idag? Tipsa mig gärna så att jag kan fortsätta träna.

Comments

Anonymous said…
Om man vill hitta människor som inte ler (och som man kan försöka provocera till ett leende) skulle jag säga att de återfinns i hela servicesektorn. Magsura apoteksbiträden, expediter i största allmänhet och vaktmästare här och var...

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.