brukar åka buss till jobbet. Blir alltid lika förvånad när alla ska av bussen samtidigt. Jag och min kollega (som precis som de flesta som åker just vår buss går av på den hållplats där nästan alla går av) har funderat på vad som händer om man inte kommer av bussen först när man sitter längst in vid fönstret och gången är full av folk. Det måste vara så att om man inte kommer av bussen först, eller alls, så kanske man hamnar i bussnirvana? När den blåa bussen svänger av och man är kvar så blir man kvar för alltid. Vid kurvan efter kungsträdgårdsgatan, det är då det händer! Alla som inte kommer av tvingas cirkla runt i en blå buss resten av livet. Det måste vara bussnirvana som alla är rädda för där i trängseln på morronen. Herregud, man får akta sig här i storstan...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments