Skip to main content

Ragnar

Kommer du ihåg honom? Om inte så vill jag gärna påminna dig, du kanske är för ung för att minnas eller så är du för gammal, välj själv. Jag kommer ihåg honom i alla fall och jag delar gärna med mig.
http://home.online.no/~groennsl/farbror/

Comments

Anonymous said…
Man måste akta sig för att falla tillbaka i "vill inte bli stor"-träsket. Det finns alldeles för många 30+ som inget annat vill än att falla tillbaka. Fall framåt istället! Upptäck nuet och skönheten! Begrav det förflutna!
5:00 PM
Sirpalisa said…
Man behöver inte akta sig för så mycket här i livet, det finns så många som aktar sig för alldeles för mycket. En del vill inte bli gamla, en del vill inte klokare. Ju äldre man blir förstår man att just ålder inte bringar så mycket mer än just ålder om man inte lär sig. Det finns väldigt många vuxna som passar in i vuxenbegreppet men som längst in inte hunnit så långt. Tror faktiskt att Ragnar kommit en bit när han funderar, även om det verkar vara banala saker han funderar på. I landet fyrkant tror jag att definitionen på vuxen är mer materiell än intelektuell. Men, jag har ju mycket kvar att lära, är ju en sån där 30+are.
10:17 PM
Post a Comment

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
4 comments
Read more

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Post a Comment
Read more

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
3 comments
Read more