eller konsten att skapa spänning i vardagen. Efter en kväll på den snyggaste hotellobbyn i stan med icke uppnådd flirtfrekvens får man göra sitt bästa för att uppnå lite spänning i livet. Fick skjuts hem (inte av en flirt) och jag och chauffören bestämde oss för att ta vägen där motortrafik är förbjuden. Vi hade svaret klart om polisen skulle komma, och så kom de inte. Där åkte vi, olagligt och sent och alldeles, alldeles oupptäckta. Måste det till större föreseelser för lite uppmärksamhet?
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments