styr mitt liv, alltså inte gröna gubbar från Mars, utan gröna herr gårman. Du vet, man ska nånstans och så låter man de gröna gubbarna bestämma vilken väg det blir man går. Om man bara går där det är gröna gubbar behöver man inte vänta, man får uppleva saker som man inte tänkt. Oftast hamnar man där man skulle och gör man inte det så blir man i alla fall överraskad ;o) Det är liksom det som ger livet en extra krydda, små överraskningar i vardagen, egna eller andras - det gäller bara att hitta dem.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments