styr mitt liv, alltså inte gröna gubbar från Mars, utan gröna herr gårman. Du vet, man ska nånstans och så låter man de gröna gubbarna bestämma vilken väg det blir man går. Om man bara går där det är gröna gubbar behöver man inte vänta, man får uppleva saker som man inte tänkt. Oftast hamnar man där man skulle och gör man inte det så blir man i alla fall överraskad ;o) Det är liksom det som ger livet en extra krydda, små överraskningar i vardagen, egna eller andras - det gäller bara att hitta dem.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments