Ibland tappar jag tron på att tiden går utav sig själv så jag brukar alltid försöka hjälpa den på traven. Du vet, man gör en massa saker. Ibland blir man förvånad över att man faktiskt hinner med sig själv - eller egentligen vet man att man inte gör det men jag brukar förtränga det och glatt boka in en fika/resa/kvällskurs eller syjunta för att hjälpa tiden på traven. Livet blir lite enklare när man tänker så, att man ju faktiskt bara hjälper tiden på traven. Det är ju inte direkt så att man fått en förfrågan av tiden att man måste hjälpa den men när man hjälper till lite så där till vardags så känner man sig ju ganska väl till lags...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments