Skip to main content

Går tiden?

Ibland tappar jag tron på att tiden går utav sig själv så jag brukar alltid försöka hjälpa den på traven. Du vet, man gör en massa saker. Ibland blir man förvånad över att man faktiskt hinner med sig själv - eller egentligen vet man att man inte gör det men jag brukar förtränga det och glatt boka in en fika/resa/kvällskurs eller syjunta för att hjälpa tiden på traven. Livet blir lite enklare när man tänker så, att man ju faktiskt bara hjälper tiden på traven. Det är ju inte direkt så att man fått en förfrågan av tiden att man måste hjälpa den men när man hjälper till lite så där till vardags så känner man sig ju ganska väl till lags...

Comments

Popular posts from this blog

att hamna under bordet

var på juldrink hos grannen, ni vet hon som är sisådär 65 år äldre än mig. Hon var en rackare på att blanda drinkar, starka dry martini, som enligt hennes utsago var precis var gamle kungen ville ha. Starka så att nackhåret reser sig. Mitt nackhår låg slickat utmed nacken efter två stycken. Ranglade överfull ner till min lägenhet klockan 20 på juldagen och landade på en madrass och somnade med världen snurrandes runt omkring mig. Jag bockar - för blanda drinkar det kunde hon - starka, goda och hårresande. Det är inte varje dag hamnar under bordet i sällskap med pensionärer. Respekt.

i skogen

Lurade med några vänner på korvgrillning i vårsolen igår. När vi kommit fram till skogen och vännerna i baksätet började bli nervösa eftersom stadsborna befann sig på ovan mark piper det till i någons mobil. Ett skönt tecken från civilisationen som fick oss alla att känna oss trygga. Man måste närma sig det okända ett steg i taget.

fullmåne

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.