Står på tunnelbanan. Det är rusning och tiominuterstrafik. Alla ska visst hem från jobbet samtidigt, så är det ju alltid. Finns det ingen som jobbar skift i den här stan? Hittar ett tomrum vid dörren och står ganska bekvämt tills vi kommer till slussen där alla andra som bor åt mitt håll ska på samma vagn som jag. En dam ställer sig nära, så nära att jag kan känna hennes mage åka in och ut när hon andas. Helt plötsligt är sträckan mellan slussen och medis väldigt lång. Hittar ett nytt andningshåll i närheten av nån annans armhåla, eller är det min egen? Äntligen kommer vi in på stationen. Kliver av tåget, går ut i regnet och går några stationer tills den värsta rusningen är över. Funderar över om inte SL kunde införa platsbiljett på tågen, eller kanske ett guldkort för vagnar med extra komfort. Inser att det nog inte skulle funka i landet fyrkant. I morgon tar jag bilen, den är hyfsat modern och jag har ju skrivit på mot klimatförändringarna på Aftonbladet.se. Inser att det var ett lyckodrag att engagera sig. Jag ska nog köpa fler lågenergilampor också. Om jag byter ut alla lampor i mina stora lägenhet till lågenergi kan jag ta bilen fler dagar i veckan. Det är ju genialt, jag byter armhålor mot lågenergilampor och fortsätter ha gott samvete.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments