Skip to main content

Saker man måste kunna?

Vissa människor man träffar lägger kommentarer som man bär med sig när de har gått. Träffade en sån häromdagen. Vi diskuterade kunskaper och han ansåg att det finns vissa saker man måste kunna - typ encyklopedikunskaper. Så kanske det är. Eller är det så att vi i landet fyrkant kört fast lite när det handlar om vad man måste kunna?

Är det inte så, eller borde det inte vara, att det väldigt många andra kan - det kan jag strunta i att kunna. Specialisering på individnivå. Jag vill leva så, jag vill inte säga precis samma sak som alla andra och jag vill inte kunna precis samma sak som alla andra. Jag erkänner att jag faktiskt är skitdålig på just uppslagsbokskunskaper. Låt vara att det framstår som om jag befinner mig i ett konstant "blond moment" - jag bjuder på det.

Inser att jag trots min specialisering är hopplöst lik alla andra i landet fyrkant. Idag skulle jag inhandla mitt livs första julskiva (kanske ovanligt att inte köpt nån förut, vad vet jag?) och märker att den skiva jag ville ha är slutsåld i alla affärer. Så speciell var jag...

Comments

Anonymous said…
Är det inte så att det gäller att omge sig med smarta och kunniga vänner? Gärna av den sorten som delar med sig av sin kunskap... Då har man liksom alltid ett förråd av "middagskunskap", dvs så mycket att man tar sig igenom vilken sittning som helst. :)

(det är smart tycker jag...*ler*)

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.