hade en söndag som var effektivare än på länge. Uppe tidigt, vaknar utan klocka. Träffar grannen för att utföra lite arbete på gården utanför. Åker in till stan för ett möte om framtiden. Hemma igen sätter jag mig i solen och jobbar lite. Får en fin bränna. Går in och städar hela lägenheten, tar bort vintergarderoben, skurar och fejar. Lagar middag och njuter av en ren lägenhet. Går ut i skogen här bakom huset och plockar liljekonvaljer. Det har jag inte gjort sedan jag var barn och doften ger minnen från hur det var när man var liten. Liljekonvalj är min favoritblomma och hur litet det en kan verka så är det precis det livet handlar om -för att utföra stordåd måste man även se glädjen i det lilla.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments