det är galet så här på vårkanten. Inte nog med att man skulle behöva ha dubbelt så långa arbetsdagar för att orka med, ibland funderar man på om man ska ansöka om kloning. Trött i huvudet kommer man hem efter en hel dag, iofs inspirerande men efter en snabb middag är det bara att sätta tänderna i nästa arbetsuppgift som skall vara klar till imorgon bitti. Det ringer på dörren och grannen ville lämna en tidning. Det blir ett väkommet avbrott och jag nämner att jag är så godissugen. Men vännen, följ med upp så får du lite godis av mig, säger damen ovanpå. Hon fyller en påse med några chokladbitar som ger oväntat mycket energi till att fortsätta jobba, Jag vet inte hur era grannar är, men jag kan bara säga, att där jag bor - där finns det tjärlek...
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments