är han inte. Men när jag talade med honom i telefon första gången bestämde jag mig för att det var så. Sen träffades vi och han var inte världens snyggaste men eftersom jag redan bestämt mig för det så var han det. Stötte ihop med honom häromdagen och fick en snabb lunch i hans sällskap. Mitt i pastasalladen funderade jag på om jag skulle outa att han går under den benämningen men jag åt min sallad och höll tyst. Ville inte ta konsekvenserna av en sån sanning. Just nu har jag det så himla bra här på min kant i landet fyrkant. Men världens snyggaste man skulle säkert blivit upplyft av vetskapen. Jag hoppas att han är lycklig ändå, packar min resväska och åker till världens bästa stad. Närmsta veckan finns jag på 27 våningen centralt i Shanghai. Kanske outar jag när jag kommer hem - ibland är det skönt att tankar stannar just vid tankar. Och ibland måste de förvandlas till handling. Shanghai får handling, världens snyggaste man får vänta.
För några år sedan när jag varit inbiten singel ett tag märkte jag att mina vänner runt omkring fick "singelpanik" åt mig. Det ringde kompisar som ville ha med mig på singelshopping, det ringde okända människor som hade hört att jag var en kul tjej och att jag kanske ville slå följe på speeddating. Jag ville inte. Varken handla eller speeddejta. På lunchen häromdagen hörde jag att väntelistan för att bli bjuden till runningdinners med en hel hop nya människor är lång. Om man vill hänga med är det bäst att anmäla sig till listan redan nu. Jag vill inte. Jag träffar människor hela tiden, människor som berör, människor man blir nyfiken på. Och jag varken shoppar, dejtar eller går på springande middagar. Det senaste hörde jag idag. Från och med måndag är första vagnen på tunnelbanan, singelvagn. Härligt. Jag vill. Ska sitta längst fram i tåget varje dag. Gå av min vanliga station och njuta av att ha singelpanik tillsammans med alla andra i kollektivtrafiken. Underbart! Undrar om ...
Comments