att lämna stegmätaren hemma när jag gick ut på fest i lördags. Det blev en lång natts färd mot dag och jag kom hem efter morgontidningen men det var det värt. Har nu planer på att skapa någon form av index där man kan redovisa sina steg trots att mätaren låg kvar hemma. En hel natts mingel och dans måste väl ha gett ett bra bidrag till stegtävlingen vi har på jobbet. För att inte tala om hur mycket några timmars "singstar" uppträdande skulle ge. Finns det ingen matematiker bland läsarna som kan fixa ett sånt index så kan jag lämna mätaren hemma lite oftare. En halvtimmes cykeltur är 2500 steg, då måste väl singstartävlande med Tina Turners låtar ge minst 10 000 steg... För jag och Tina, vi funkade bra ihop...
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments