varje dag inser man sina tillkortakommanden och hur lite man egentligen vet. Sitter med en klokare person vad det gäller tomatodling hemma i lägenheten och han säger i en bifras att du måste ju se till att ta ut tomatplanterna så att de kan pollineras. Hmm, vadå? Jag har ju köpt tomatplanter på frö. Ingår det inte tomater då, får man bara det gröna på köpet om man inte ser till att de pollineras...? Gör en snabb marknadsundersökning på en middag ikväll och det visar sig att tre av fem känner till fenomenet. (Antagligen har de odlat tomater förr). Vi diskuterar olika metoder för pollinering och den jag fastnar för innehåller en dammvippa. För er som inte känner till fenomenet finns praktisk länk här. Nästa gång ni ser någon springa runt med en dammvippa i växthuset vet ni varför. Så bra livet är - man lär sig verkligen något nytt varje dag. Både om stort och smått.
Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Comments