Skip to main content

Man trycker fyrkant

i några sekunder och sen är telefonen på ljudlöst upplyser väninnan på väg hem från jobbet igår. Jag har nämligen kommit på att jag måste skydda min telefon från kollegorna som alltid svarar när jag inte hinner för att jag lämnar skrivbordet i nån sekund för att hämta kaffe eller nåt.

Jag tittar förundrat på väninnan och säger: -det där har du inte kommit på själv, eller hur? Att man trycker på fyrkant alltså? Jorå, svarar hon. Så är det ju på de flesta mobiler och har varit ganska länge. Men vafan? Hur mycket finns det här i världen som folk bara kan. Man kan ju bli stressad för mindre när man inser att man faktiskt har utrymme för att lära sig nåt nytt varje dag. Tryck länge på fyrkant, pyttsan. Jag VÄGRAR att lära mig det, jag tänker fortsätta använda menyn när jag ställer om till ljudlöst. Nån måtta får det ju vara på den tekniska utvecklingen.

Comments

Anonymous said…
Livet är bra härligt eller hur?! :)
Tänk att man kan SÅ mycket att man kan kosta på sig att "våga vägra" att lära sig vissa saker. Det tycker jag är vardagslyx.
2:30 PM
Sirpalisa said…
vardagslyyx it is... kunde inte ha sagt det bättre själv
10:00 PM
Post a Comment

Popular posts from this blog

En god och hälsosam jul...

Malte gör sig bra i tomteluva. Har funderat på just det där med tomteluva. Städade bland alla julkort häromdagen och upptäckte att de flesta hade motiv av skrattande barn i tomteluva som önskade God Jul och Gott nytt till mammas och pappas vänner. Funderade ett tag på att jag i år ska skicka ett kort på mig själv i tomteluva men tror att Malte passa bättre i rött. Tänk, jag och Malte skulle kunna ta kort med självutlösaren, fixa lite julgransbelysning i bakgrunden och önska alla våra vänner en god och hälsosam jul med mer plats för morötter på julbordet. Det vore nåt. Sirpa och Malte önskar sina vänner God Jul. Håll till godo.
4 comments
Read more

Maaaaaaaaalte!

Parkerar bilen utanför helghuset, trött efter en hård arbetsvecka. Snön är skottad framför farstun och det lyser i alla lyktorna utmed uppfarten. Tänker att grannarna har fått sig en släng av fredagsmyskänsla och vill dela med sig. Packar ur mina grejer och stapplar fram till dörren med matpåsarna i högsta hugg. Och där, mitt framför dörren står den vackraste bukett jag någonsin sett. En bukett med de finaste späda morötter, tjusigt arrangerade hänger  de i dörrhandtaget. Jag förstår inte riktigt men känner ändå en glädje och tänker på Malte, kanske har han sänt mig ett blombud så här till alla hjärtans dag. Den söta Malte, som jag saknar honom. Inne i huset sprakar det från elden och mitt framför elden, på en filt ligger han, MALTE, han är äntligen tillbaka. Han ler mot mig och kommer springande på sina korta ben och hoppar upp i min famn. Den bästa presenten jag någonsin fått, min Malte är tillbaka. Vi lägger oss framför brasan, jag rycker med mig morötterna och sen pr...
Post a Comment
Read more

Stålmannen och jag

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.
3 comments
Read more