sirpalisa

Ute och går i höstsolen med väninnan och hennes galna hund som är omöjlig att inte älska. Vi spatserar i sköna och bekväma kläder, fotriktiga skor och med mössorna nere över öronen. Livet på landet är den perfekta motvikten till vardagen i Storstan och semestrarna i den jättestora staden. Champagnen ersätts med vin framför brasan och danspupporna får stå på hyllan till förmån för de mer jordnära kreationerna. Kan väl säga att livet på landet inte faller under den allmänna regeln "huvudsaken är att det är snyggt" men tydligen kan kärlek uppstå ändå. Vi passerar flera gårdar som har många år på nacken, kommer längre och längre från byns centrum där pizzerian och de få affärerna finns. Väninnans hund blir helt plötsligt överglad och springer ifrån oss. Hon har upptäckt Doris, fast vi vet inte då att hunden heter det, och tycke uppstår. Doris verkar chockad över hur mycket energi det kan finnas i en sån liten hund. Gården där Doris bor är mitt under renovering - överallt. Det

En rosahårig donna behöver ju då och då se till att rötterna får samma färg som övriga håret. Spenderar en heldag med min frisör och snackar om livet när han pimpar min frissa. Lämnar salongen med världens snyggaste lockar redo för vilken gala som helst. Men som oftast när jag har planerat dater med min frisör så hägrar hemmet. Glammiga hemmakvällar när håret är perfekt är de bästa, det blir nästan inte bättre än så. Tvättstugan eller soffan, det spelar ingen roll, båda blir mycket bättre med glamour som tillsats. Häpp!

Det har varit en sån där perfekt söndag när man har flera timmar till förfogande och inga åtaganden. Träffade '"Fru nu vet jag bättre" när jag tog min promenad och hörde hennes åsikter om ditten och datten men det var inget som fastnade. Är det inte "folk" som undrar så är det fel på nåt i huset och ingen bryr sig. Det kan inte vara kul att vara den enda i världen som faktiskt förstår vad som gör människor lyckliga. Jag stänger dörren och sätter på en kopp kaffe, slår upp boken som jag fastnat i och tar fram favoritkoppen från Shanghai och vips så har jag lämnat Landet fyrkant. Det behöver inte vara svårare än så.

...Och behovet att påpeka att man ser gravid ut? Sitter på ett möte och trånar efter kafferasten. Skyttegravskriget pågår framför mina ögon och det vore gott med både en kopp svart och en bulle för att orka andra halvlek. Hamnar i småprat när kafferasten inleds och en man i blå kostym kommer upp för att hälsa. Han påpekar att jag kanske inte behöver nån bulle eftersom det verkar puta under kläderna ändå... Nej! Jag har ingen bulle i ugnen kära du. Att den blåa kostymen sitter synnerligen illa är inget jag väljer att kommentera. Jag ler och vänder på klacken som så många gånger förr. Går ut och tar mitt kaffe - och en JÄTTESTOR bulle.

och så få timmar. Tror jag måste lösgöra lite tid i mitt liv för att få till det som jag vill. Hmm, få se nu. Vill inte resa mindre till Shanghai (snarare tvärtom). Vill inte spendera mindre tid i fina huset i lilla byn (snarare tvärtom). Vill inte blogga mindre (snarare tvärtom, det har varit för lite på sista tiden). Men herregud, finns ju bara en sak att göra. Det gryr en idé i min popcornhjärna som är hetare än andra, jag måste, måste, måste göra det. Jag låtsas som ingenting - och plötsligt - bara händer det. Så har det alltid varit och jag vägrar att bli förvånad när det händer den här gången.

Sitter på hotellrummet där jag ska tillbringa natten. Längtar till lilla byn vid vattnet och drömmer om den nya sängen som står och vill ha sällskap. Tog ett sent flyg och surfar runt på kvällstidningarna där hemma för att se om nåt hänt. Och det har det. Hittar artikeln om Johan som vill gifta sig. Kan väl inte annat än att önska lycka till. Och säga, om det skiter sig finns det ett litet hus i en by dit du kan få komma och vila ut. Men äras bör du, för påhittigheten och kreativiteten, häpp!

I helgen när jag stod och slogs med kvickroten utanför huset vid älven och funderade på affärsmöjligheterna som finns där jag slagit mig ner - slog det mig - I am living my dream. För några år sen bloggade jag om Folkhemmet . Det är det jag lever i nu, men i en uppdaterad version, där stjärnfamiljen ersätter kärnfamiljen och där söndagsmiddagen ersätts av fredagsmys. Eller kanske inte, jag är mer för söndagsmiddag med stek och gröna ärtor än fredagsmys med Tacos och Idol. I vårt lilla folkhem (det är iofs. inte så litet) kommer och går folk, det är så vi vill ha det. Vi fejar och försöker få fram husets själ som varit gömt för omvärlden i många år. Det blir stela kroppar och många blåsor på vägen, men plötsligt kommer vi att vara där. Ser framför mig hur Stockholmare som behöver en Lisa för själen kommer till vårt krypin och delar söndagssteken med oss framför brasan. Living the dream. Ibland bara händer det.

eftersom jag köper hus med några vänner. Istället för grattis så vet jag inte hur många varningar jag har fått av människor runt omkring mig. "Ja, skriv nu kontrakt och avtal ifall det skiter sig", eller ännu bättre "hmm, det låter besvärligt har du tänkt över det där". Ja, säkert blir det hinder på vägen men hallå, hur ofta får ett par som köper hus annat än lyckönskningar? Va e de me folk, regelboken för landet fyrkant borde uppdateras snart. Det är faktiskt 2009.

Vi har ett hem men inte en lägenhet. Jag och mina två vänner slog till och köpte huset. Det är stort, fint och har öppna spisar och utsikt mot vattnet. Här ska det mysas. Vi fick nyckeln häromdagen och trots att det just nu bara finns en tältsäng i mitt rum så är det kärlek. Mellan mig och huset. Och så är det. Landet fyrkant i mitten och så Shanghai och Björbo på varsin sida - mer motsatser än så går inte att hitta. Tjip, va bra det känns.

Jag har gått och blivit med hus. Det är fantastiskt men på fredag skriver jag min kråka på kontraktet och huset är vårt. Sen väntar många långa sena kvällar med renovering. Jag kan inte uttrycka det bättre än I love my life och det fina huset i den lilla byn vid vattnet.

är bland det trevligaste man kan göra - eftersom ost är så gott. Var på finfina partyt igår och körde bil både dit och hem. En bordsgranne insåg när kvällen led att han och hans hemnyckel befann sig nära varandra men ändå väldigt långt ifrån. Jag erbjöd mig att skjutsa den stackarn till lösningen så att han kunde få sussa gott efter den roliga festen. Fy fasen vad bra det kändes. För hur många gånger har man själv inte varit på fel ställe när nycklarna varit någon annanstans? Och det enda man har velat att någon ska komma och säga - men du, jag fixar det där, hoppa in i bilen så drar vi. Att hjälpa en utsatt i det läget kändes nästan som självhjälp, som att stiga in i det förflutna, se sig själv och liksom låtsas att det som hände i natt - egentligen hände för 15 år sen. Alla irrande själar borde ha minst en nykter, bilkörande vän som kan fixa och trixa sena nätter. Det borde va en rättighet i landet fyrkant.

kommer att säljas i Sirpas butik. Bara färglada alster av finaste snitt. Inget för landet fyrkant egentligen - men det är just det de är - perfekta för landet fyrkant.

Har spenderat hela förmiddagen på formmässa och inser vidderna av detta. Min webbutik öppnas snart och Sirpas val kommer att finnas tillgänliga för hela världen. Det är ju fantastiskt eller hur? Boken "How to survive in Landet fyrkant" är på rull. I love my life.

Så var man igång igen då. Sommaren har nästan tagit slut och popcornhjärnan är i full gång. Shanghai var ju fantastiskt som vanligt, sommarrean var i full gång och de stora departmentshopparnas skoavdelningar var som himmelriket. Fick hålla mig i kragen men kom hem med några nya danspuppor som kommer att passa bra till höstens fester. Snart kommer det att finnas möjlighet för fler att ta del av inköpen. Jag lovar att återkomma. Men vi börjar så här så länge. Landet fyrkant gör sig bäst på höga klackar, jag lovar. Tjing!

ni kanske har saknat mig. Jag lovar att jag varit upptagen hela sommaren och jag ska berätta vad jag gjort. Sitter just nu i en hotellbar och lyssnar på pianomusik av bästa sort, dricker lite vin, jobbar och förbereder mig för sängen. Det har varit en underbar sommar. Be back soon! By the way, Malte hälsar!

Det var längesen min älskling var i närheten av mig. Han lever sin vardag på annan plats och tillfällena vi ses brukar vara utspridda på året. Men häromdagen landade han i landet fyrkant. Och jag stämplade just in på treskift i kramfabriken. Häpp!

Sitter på ett tåg på väg på ett möte söderut i Sverige. Förra veckan var varm och tydligen har SJ inte insett att den här veckan bjuder på kallare väder. Sitter fullkomligt stelfrusen på ett luftkonditionerat tåg och regnet öser ner utanför. Frågar konduktören om det finns en filt att låna, nä se, det gör det inte. Men det finns kaffe och te att värma själen med. Tack, tack. Nästa gång jag ska ut på jobbresa i juli är det bäst att ta med sig dunjackan.

på hur jag lyckats bli 35 utan att några större katastrofer har inträffat. Efter en veckas intensivt arbete är kroppen gul och blå. Ena tån är bruten, sprang in i en sten med mina sandalbeklädda fossingar och numera är foten blå. Den enda skon som passar är en fotriktig sandal med plats för allt. Det är inte snyggt, det som brukar vara huvudsaken är en omöjlighet. Har denna vecka cyklat mig fram och tillbaka, hit och dit, natt som dag. På väg hem i sommarnatten häromdagen passerade jag ett kabelarbete som grävdes ner under cykelvägen. Sidorna av cykelvägen omgärdades av höga, gråa galler för att skydda oss cyklister från att hamna på sniskan. Men si, mitt i den gråa skymningen hade någon bestämt sig för att spela ett spratt och flytta det ena byggnadsgallret på tvären - rakt över cykelvägen. Och jag kan berätta för er som inte vet att grått galler syns illa i den svenska sommarnatten. I full fart styr jag mot hemmet och så krasch! Helt plötsligt flyger jag av cykeln, det tar bara stopp

Kollegan som hör historien om den perfekta vintageklänningen jag hittade på lunchen häromdagen och som känner till storleken på min garderob säger; Sirpa, ibland måste man vara vuxen och inte handla. Hrmpf! Jag var vuxen i flera dagar. Idag smet jag in på lunchen och shoppade min älskling.

Var hos min älskade frisör idag och gjorde mig sommarfin. Det är det bästa jag vet. Jag kom in som ett yrväder, stressad som få. Satte mig i stolen och han gjorde mig fin. Såg i midsommar att mina ögonbryn var vildvuxna men hann inte fixa dem (vi hade fullt upp med små grodorna) och sen glömde jag bort det. Det var ju flera dagar sen så de var väl inte mindre i dag. Min favvofrisör tar utan att säga nåt fram pincetten och börja forma. Vips så var det glamour igen. I love you Herr sax, så som man älskar sin frisör.

Men så. Jag och några andra i familjen Fummel funderar allvarligt på att köpa ett hus tillsammans. Ett stort hus med många rum, en lada (perfekt för diverse gästabud), nära vatten, ful fasad, fint läge vid vattnet. Vi är som äggsjuka hönor och själv försöker jag mest tänka bort det hela i väntan på visningen dit våra mullvadar ska gå. Det kan faktiskt bli så, som det ofta blir i mitt liv, att jag helt plötsligt lever i ett konstnärskollektiv vid nån älv någonstans. Enligt mäklaren inga stora renoveringsbehov så vi kan börja med att fokusera oss på det invändiga och en ny fasad och veranda. Malte, kommer när han är hemma igen, att få en alldeles egen plats vid trappen på övervåningen. Det här huset är som gjort för oss, jag återkommer i ärendet.

Ska börja köpa hushållsnära tjänster. Inser att det finns många andra som gör det jag försöker göra här hemma i lägenheten mycket bättre, snyggare och effektivare -och faktiskt få både pension, försäkringar och lön för det. Tänker yppa behovet av den där handymannen också, han som kan hjälpa till med enklare borrarbeten och sånt. Jag har varken verktyg eller kunskap att ge mig på kakelväggen i badrummet och jag har förstått att det är ett för litet jobb för en hantverkare som har kalendern full. Kvar är pappa, nån kompis eller jag själv. Nej, det måste ju finnas nån som faktiskt kan livnära sig på att borra hemma hos en massa personer. Ska kolla läget imorgon. För de gamla finns ju "Fixar Erik" som inte kostar nåt. Jag behöver inte ha det gratis, jag betalar gärna. Bara det blir gjort. Borrsugen anyone?

Horoskopet lovar spännande saker i veckan; Veckans läge "Turläge". Håll ögon och öron öppna. Nu kan de mest gyllene chanser dyka upp och förändra livet över en natt! Men gud vad spännande, kan knappt bärga mig! Skönt att kvällstidningens astrolog sätter ribban för kommande vecka. Tjoho!

Har haft en lång arbetsdag. Avslutade med ett möte där en man som är avsevärt äldre än mig talade om för mig för ungefär 25 gången att jag måste göra hemläxan, att han har lång erfarenhet av att ta fram budskap och koncentrera dem med det dolda budskapet att jag inte har det. Ja, säkert är det så. Men förhoppningsvis kan jag andra saker. Tack tiden för att du går, snart är det jag som har lång erfarenhet och förhoppningsvis (hoppas, hoppas) kan jag, när den tiden kommer, inse att mina erfarenheter ibland mår bra att blandas med nya.

vaknar inte särskilt tidigt, delar soffa och säng med mina fyra helgsambos, vi tittar på Public Service kanalernas utbud och efter sex timmar kommer det första programmet av värde - kallt blod, heta känslor, om amfibiers kärleskliv. Intressant. Fyra paddor delar soffa och kollar på andra paddor. Kommer i gång till kvällen och nu sitter vi i bilen på väg hem. Klockan är halv tolv och vägarna är tomma. Vi börjar nästan tro att hela Sverige gått under och vi är de enda som överlevt. Svindlande tanke om det bara blir våra gener som ska föras vidare. Det är ett stort ansvar som vilar på oss nu. Svänger av mot Stockholm och vi ser några fler bilar. Prestationsångesten släpper lite. Jag surfar på hemnet för att hitta en villa dit vi kan flytta och hålla gästabud med alla våra vänner. På det hela tagen en skön resa (med undantaget från stoppet i Borlänge, där vi låste bildörrarna för att skydda oss från alla gangsters) Inte ens en timme kvar och vi kommer lagom till uteställena där hemma börja

och en vän som försvann på vägen hem i dimman. Tänker att vännerna varit berusade förr och hittat hem. Sitter här i lägenheten igen och övervakar bygdens tätort vid ICA-butiken. Inga knarkleveranser ikväll. Hör röster utanför och den försvunna vännen är tillbaka, med ett gäng andra gäster. Efterfest. Som om kvällen var ung. The lady still hang in there.

Träffar alla gäster på festen. Vi ska fira midsommar á la Bullerbyn. Har haft en underbar kväll med mer midsommarkänsla än på länge, trots regnet och kylan. Ladan och maten var nästan för bra för att vara sanna, lekarna riktigt roliga (by the way kom jag tvåa på tipspromenaden). Plockar mina sju sorters blommor och somnar med huvudet tungt på huvudkudden och drömmer om världens vackraste man. Det är fantastiskt vad de kan här i Dalarna.

Sitter i köket och kan inte sova. Vännerna har lagt sig och jag håller koll på den misstänkta bilen som stått utanför Ica i ett par timmar nu. Vi har funderat på varför han står där? Vem ska han träffa, varför är lysena på, ska vi ringa polisen? Vi ringer inte polisen men håller fortsatt koll. Klockan närmar sig tre och bilen står fortsatt kvar, plötsligt stiger föraren ut ur bilen och går fram mot ICA entrén. Adrenalitet tickar och jag tror att jag kommer att se ett rån. Jag följer mannen noga för att kunna ge ett bra signalement. Det är nu jag kan göra skillnad. Adrenalinet tickar. Plötligt kommer en skåpbil fram, den kör fram mot vårt misstänkta objekt. Adrenalitet tickar. Mannen i skåpbilen börjar langa ut en massa paket. Det måste vara knark, det måste vara nåt misstänkt tänker jag och väcker min vän som sover i kökssoffan brevid. Vakna, vakna! Mannen i den misstänkta bilen tar emot paketen, han stuvar och packar sin bil och jag inser att det är morgonens nyheter som ska levereras

Sitter i bilen med vännerna, vi är väldigt försenade. Åker en bit, stannar och äter middag, åker lite till och tar kaffepaus, åker vidare, stannar och handlar våra bidrag till buffén. Åker vidare. Dålig musik på radion, Mp3 inspirerar inte. Loggar på datorn, lyssnar på kompisens Spotifylista från datorn som är kopplad till bilstereon och njuter av gamla 80-tals dängor.It is a Lovely day..

tills det vänder. Tills solen (som vi är så bortskämda med här i norden) visar sig mindre igen. Firar midsommar i Dalarna med knätofsarna där de ska va. På vägen till slutdestinationen passerar vi skyltar som talar om för oss stressade storstadsbor att man har mer tid i Dalarna. I wish! Är det så enkelt att få några timmar till på dygnet? Passerar Calle Jularbo museum på vägen och inser att jag missat en stor del av svensk kultur när jag inte varit där. Men jag förevigade skylten. Alltid nåt. Tillbringar kvällen i bittra vänners lag. Spelar kort, dricker vin och skrattar. Kultur, vin och vänner -midsommar kan börja sämre.

Om knappt en månad åker jag till Shanghai igen. Jag tror det är dags för mig att hämta hem Malte - ni minns mitt söta lilla marsvin som inte ville följa med hem till Sverige när jag lämnade Shanghai förra gången. Han gick ju och blev kär i en kinesisk marsvinstös i parken precis nedanför vår lägenhet på 27:e våningen och sen var det kört att få med honom tillbaka till landet fyrkant. Tjoho Malte... snart är det du och jag igen! Och för er som inte kommer ihåg så har jag en bild från julen 2006, faktiskt den enda jag har på oss två tillsammans.

Det är min födelsedag och jag har bjudit mina vänner till champagnerace på Reisen. Det är en finfin sysselsättning när orken tryter och man inte vill baka tårtor. Stolt över att faktiskt ha fått iväg ett mail om var, hur och när vi ska ses går jag tidigare från jobbet. Champagneracet börjar klockan tre - det har Sirpalisa bestämt. Trist bara att baren inte hade öppnat klockan tre, och typiskt bara att så många av mina vänner för en gång skull kom i tid. Min väninna från förr ringer och grattar när vi väntar på att baren ska öppna och hon säger att det är typiskt dig Sirpalisa. Och sånt är livet ihop med Sirpalisa, det funkar för det mesta men det blir inte alltid som man tänkt sig. Till slut öppnar dock baren och vi tar igen förlorad tid med råge. Ett tiotimmarspass gör det extra året som syns i min panna lite lättare att hantera.

har pimpat vännens balkong idag. Nya blomlådor och blommor inhandlade på stormarknad i förorten, lunchen på språng (valde ta med istället för sitta ned bland alla lördagsfirande familjer), skjutsade vännen till arbete, vi hann precis, hem en halvtimme för att fixa inför kvällens festligheter. Det gick sådär. Sommarklänningen jag tänkte använda kändes fel när regnet öste ner. I minnet fanns en klänning från förr som skulle kännas bättre när solen lyste med sin frånvaro. River fram sommarkläderna (som fortfarande förvaras i kartonger) men hittar den inte. River fram några kartonger till och hittar halva klänningen. Tänker att det är bättre än ingenting och stryker på den del jag hittar. Prövar - inser att klänningen krymt i lådan och att jag måste köra på sommarklänningen till sist. Resultatet är en lägenhet med kläder överallt. Högt och lågt. Tänker att jag tar reda på det när jag kommer hem efter festen. Och mycket riktigt, det gjorde jag. Full av inspiration till mängder av inlägg kän

Det duggregnar över Sverige både faktiskt och bildligt. I många år har det varit torrt, på gränsen till öken faktiskt. Nu verkar det som att allt fler börjar dansa regndansen. Det är en tjusning att se. Jag inväntar störtskuren och tar på rediga regnkläder - snart färdig för nästa uppdrag.

Banken har inte ringt mig på flera år men idag gjorde de det. Hade ett missat samtal från stora Banken, undra om det kan ha nåt att göra med att skatteåterbäringen kom just idag? Snygg timing från marknadsavdelningen, men tyvärr, den är redan slut. Här i landet fyrkant måste man hänga med i svängarna. Häpp!

Har förärats hedersuppdraget att vara parkansvarig för bostadsrättsföreningens ägor. Idag har jag gjort min första insats och jag känner mig redan lite viktig. Hittade några blomrankor som behövde hitta rätt till klängställning. Vips, så är hon där, fröken Parkansvarig. Höga, vassa klackar funkar säkert super för att hålla mossan borta från gräsmattan...

då var det klart. Nu är jag tillbaka. Har som den fina medborgaren i landet fyrkant som jag är använt skatteåterbäringen till att shoppa. Efter en ganska lång startsträcka har jag nu fått till det och inhandlat en ny minidator som gör mitt dagliga bloggande lättare. Den passar i handväskan, den är fiiin, och jag lovar att den skriver ofantligt snygga inlägg. Nu går ingen säker för Sirpalisa - från och med idag finns hon överallt...

istället samlar jag inspiration utanför boxen. Men ett är säkert - I´ll be back

Efter ett femtimmars shoppinpass rullar bilen till nästa anhalt på minisemestern och jag och vänninan trillar in på det nybyggda lyxhotellet på västkusten där vi ska tillbringa lite tid. Vi har bokat rum och spabehandlingar och förbjudit foton innan shoppingdammet är borta. Badar i bubbelpoolen utomhus med utsikt över havet. Fortsätter med en skaldjursmiddag med vin och bubbel. Tre timmars bilfärd men en helt annan värld en den vi just lämnat i halländska skogarna. Vi inser när vi sitter vid middagsbordet hur sjukt det vore om vi gjort allt i omvänd ordning och tackar oss själva för en perfekt planering.

i högsta hugg surfar jag och vänninan mellan korgarna i det tokiga varuhuset som ligger mitt i de halländska skogarna. På elektronikavdelningen hittar vi ett walkie-talkie set som vi lägger i korgen för att använda om vi kommer bort från varandra. - Sirpalisa anropar från BH-hörnan, kom... Finfina saker hamnade i min vagn; polishservetter för bilinredningen, snygg grön termos, ursnygg regnjacka av klassiskt snitt, ett antal byxor och tröjor som var designade särskilt för mig, diverse kablar för mp3spelaruttaget i bilen, wipes till snabbrengöring av handfatet, imduk till bilrutan, några cd-skivor jag inte trodde jag ville ha m.m I fem timmar varandrar vi mellan diverse hyllor och ändå hoppar vi (som de shoppingproffs vi är) över flera avdelningar. Det måste upplevas - landet fyrkant i kvadrat - där inköpslistan är ett måste - och där den med säkerhet inte följs.

Då åker jag då! Ni som vill kan väl hänga på. Champagnen är på kylning, transor, karlar, kvinnor och annat löst folk är välkomna till blåkullesammankomsten. Snittarna är gjorda, musiken är igång. Fy fasen vad det är skönt att vara häxa. Men glöm inte en sak. Lämna de blåa kostymerna hemma - Blåkulla - is not for them.

men det var det värt. Den första vårsolen fick även en rosahårig donna på höga klackar att bli sugen på skogspromenad. Tog en sväng till skogen efter jobbet för att leta vårtecken. Vintersnön var på väg att smälta bort och skogsvägen var allt annat än bra för mina snygga läderstövlar. Stapplandes i kort kjol och klackar jagade jag genom skogen på jakt efter vårtecken. Och där, helt plötsligt, stod den - Blåsippan. Livet är tillbaka. Tack tiden.

Imorgon ska fiiiiina nya bilen luftas för första gången en längre sträcka. Den är nytvättad, nya snygga fälgar och sommardäcken är på. Med solglasögonen och perfekt musik tänkte jag bila mig igenom påsken. Det är metropolerna Ödeshög, Svenljunga, Ullared, Strömstad och Älvängen som får finbesök. Ullared - älskar tanken på att vara mitt i skogen, bland tokiga svenskar och leta fynd som man inte behöver. Jag lovar att rapportera från varukorgarna. Känner mig barnsligt upprymd över att vara så nära, så nära och alldeles mitt i - landet fyrkant- även när jag lämnar storstan. Tjing!

Hälsar på gästerna som trillar in till ett möte jag sammankallat. Det är rätt mycket folk. In genom dörren släntrar en liten man i blå kostym - han hälsar på de han möter och kommer upp till mig. -Ja, och här är lilla du också, säger han och skrattar. Ja, där var jag. Här är jag - jag ler tillbaka. Tänker tyst för mig själv att hans blåa kostym sitter synnerligen illa. Fortsätter att hälsa på rester av deltagarna och håller mitt föredrag - med lila kavaj och höga klackar. Häpp!

en kväll för debriefing med väninnan. Vad vore man utan alla sina väninnor? Vi ville testa om IKEA kunde få oss på bra humör eftersom vi inte skulle ha nåt. Och faktum är att vi blev på bra humör. Det är rätt skönt att studera andra som hoppar mellan kassorna i hopp om att komma fram fortare när man inte är en av dem - och se dem fastna bakom en krångelkund. Dagens visdomsord blir därför "om man ler mot livet, ler livet tillbaka" - till och med på IKEA.

Hade stora planer för ikväll. Skulle tvätta och göra vårfint, stryka vårkläderna, byta till ljusare matta i köket och köpa tulpaner. På väg hem från jobbet kommer jag av mig. Snön yr som aldrig förr och tulpanerna känns mest jobbiga att släpa på i snöstormen. Kryper ner i soffan och låter allt vara som det är. Och njuter .

Ja, idag är det fredag. Som jag har längtat. Efter en supersocial vecka när munnen har gått i ett hägrar soffan och en lugn kväll hemma på ön. Inleder helgen med ett besök hos frisören som frågar vad jag ska göra ikväll. Jag svarar att jag ska tvätta. -Men, underbart! svarar han -Då kör vi lite glamour tycker jag. Bra idé, jag älskar min frisör. Han fönar mina rosa testar som vore jag en primadonna, han noppar mina ögonbryn och vips så är jag glamourös som få. Tar på mig lite extra rosa läppstift och styr kosan hem till TV-soffan och tvätthögen (som iofs. blev liggande). Sparkling friday, kan det bli bättre?

Nu har landet fyrkant berikats med ännu en personlighet. Det är fröken Frost. Jag lärde känne henne för några år sedan och det slår mig varje gång vi pratar att hennes kommentarer, hennes livsval kan verka frostiga men längst där inne porlar känslor lika livliga som en vårbäck. Hade henne på luren alldeles nyss och hon funderade på om hon skulle göra våfflor dagen till ära. Samtalet slutade med att hon klämmer ur sig; ja, de enda hjärtan som man får uppleva ännu på ett tag är ju våffelhjärtan. Ja, fröken Frost, men tänk så goda de är.

Ända sen jag var liten har låttexter fastnat i huvet på mig - oavsett om de är bra eller inte. Det finns en ovärderlig skatt gömd i den gråa massan. Det senaste tillskottet är varken bra eller roligt, det fyller mig bara med en enda fråga. Om man gillar Carina så glömmer man väl för fasen inte att ringa?

Den lyckliga singeln ska debatteras på bästa sändningstid . Hur orkar folk? Va fasen är det som säger att den som lever i en relation per definition är lyckligare än singeln. Det handlar väl om att ta ansvar för sin egen lycka, sin egen kärlek och att ha relationer i sitt liv som ger en det man behöver. Singel eller ej.

plötsligt blev jag tre år äldre. Sitter på ett mingel och pratar med en väninna jag inte sett på länge. Vi talar om livet och vad som hänt sen vi sågs sist. Hon klämmer ur sig "Sirpa, det känns som om du är på ett annat plan än förut, som om du flyttat upp några snäpp". Och just så är det, det hände just där och då, mitt i champagneruset. Sirpa blev tre år äldre, lite klokare och väldigt mycket snyggare - bara så där. Tack tiden, jag känner att du är på min sida.

Den första vårdagen och jag är på väg ut på lunch. Går förbi en nyöppnad affär och klänningarna och topparna i härliga vårfärger pratar med mig. Jag har tio minuter kvar till lunchdaten och springer in. Hittar tyvärr en perfekt jacka som är ren kärlek. Jo det är så, kläder kan vara kärlek. Kärleken finns överallt - och ibland går den att köpa. Kommer hem med mitt nya förvärv och ska hänga in den i garderoben. På insidan är det broderat, jag såg det inte när jag köpte jackan men jag lovar. Den snackade med mig i affären. Kolla själv!

När jag var liten och de visade cirkus på tv så var det just tystnaden som verkade vara viktig för stämningen. I lördags tog jag och en väninna vägen förbi stora fina varuhuset mitt i stan för att kväva våra champagnerester från fredagen med en räkmacka och titta på folk i lördagsrusningen. Vi hinner inte mer än att beställa räkmackan och börja tugga förrän hela varuhuset fullkomligt skakar av cirkusmusik. Vi sitter nära en högtalarna och räkorna hoppar på tallriken i takt med musiken. Entrén fylls av modeller som visar vårens accesoarer för alla - inklusive oss - som faktiskt just där och då inte alls ville se - eller höra. Vet inte om det var oljudet, musiken eller bara tröttheten efter champagnen som gjorde att jag fylldes av en gigantisk ovilja att njuta av cirkusen som pågick framför mina ögon. Måste säga att han hade en poäng den där Bronett - tystnaden ger en särskilt stämning - särskilt när champagnen är på väg ut ur kroppen.

Ja, de är många. De perfekta männen, i alla fall om de själva får bestämma. De senaste två veckorna har jag träffat samma lilla man i blå kostym vid flera tillfällen. Första gången blev jag chockad och förstod inte varför min kropp instinktivt bara ville resa sig och gå från mötet. Den andra gången träffade jag samme perfekte man i ett större sällskap och jag inser att alla andra fyrtio personer som också deltar på mötet också sitter på nålar och kämpar för att inte instinktivt resa sig och gå. Konstigt att man ibland måste se andras reaktioner för att förstå sina egna. -------- (och bara för att inte framstå som bitter vill jag igen förtydliga - världen är full av versioner av den perfekta mannen - men han bor där tillsammans med en massa versioner av världens vackraste man)

Fredagen är snart här. Laddar för en champagnekväll med trevliga vänninor, lördagsshopping och provkörning av en läcker sportbil. Sirpalisa the true story - at least for a day.

bor också i landet fyrkant. Stötte på henne häromdagen, hon berättade om hur hon efter en herrans massa år i baksätet äntligen satt sig själv i förarsätet. Full av inspiration vill hon berätta för mig hur jag också kan förändra mitt liv. Det verkar inte gå upp för henne att min livshistoria ser helt annan ut än hennes. Vi har inte gjort samma val i livet hittills så förändrings- och förbättringsarbetet (om och när det behövs) ser troligen också helt annorlunda ut. Trots detta vill hon berätta för mig att jag faktiskt inte förstår ännu, jag har ju inte familj och barn. Jag vet ju inte det hon vet. Och säkert är det så - men förhoppningsvis vet jag andra saker.

hittar man likar på oväntat håll. Hittade den här länken idag och det är ju en spännande tanke att skilsmässan snart är en självklarhet i landet fyrkant. Va, Är du inte skild? Har du aldrig varit gift? Men en sak är säker, tjänster som gör vardagen lättare för personer oavsett livssituation är här för att stanna. Det är bara att tacka och ta emot när världen - och värden -förändras.

Det händer titt som tätt, antingen på fester men faktiskt vid andra tillfällen också där det inte går att skylla på ölen. Förslagen och flirtarna som borde få vilken kvinna som helst att hoppa högt (hoppas avsändaren). När landet fyrkant känns trist och tråkigt är det lätt att fundera på hur gräset är på andra sidan och vips så kommer en rosahårig tös förbi och eftersom hon saknar fast sällskap så blir hon nog bara glad. Var på middag med två killkompisar häromdagen och vi diskuterade fenomenet - nästa gång det händer ska jag svara på en gång. Visst, jag ska bara ringa din fru och kolla om det är okej först. häpp!

Ja, och innan jag hamnade på verkstan hos den perfekte mannen var jag ju ute och körde när bilens motorfelslampa började lysa. Kan ju vara världens minsta grej, eller nåt större, vad vet jag? Ber väninnan kolla i instruktionsboken om hon hittar nåt 020-nummer man kan ringa till. Det var liksom en av anledningarna till att jag köpte just min bil - det finns alltid någon att ringa om det skiter sig. Blir kopplad till en servicetekniker som ställer lite frågor och som berättar vad "måttlig hastighet" egentligen innebär. Precis innan vi lägger på tackar jag för hjälpen och säger "det är just därför man har en BMW och inte en man, hjälpen är aldrig längre en ett telefonsamtal bort". Han skrattar högt och säger att jag får ringa igen om det fortsätter krångla så kommer de och hämtar oss. I wish!

Men hoppsan hejsan! Idag träffade jag på den perfekta mannen. Alltså ni vet den typ av man som anser sig vara lösningen på alla kvinnors problem. Som kan så många saker som vi inte kan, som enligt honom själv skulle göra varje kvinnas liv lättare och bättre - om han bara fick chansen. Tyvärr får han ju sällan chansen - och det beror oftast enligt honom på att kvinnan som han för tillfället vill hjälpa är en bitter själ som inte förstår sitt eget bästa. Jag träffade honom idag, skulle lämna bilen på verkstad eftersom motorfelslampan lyste. Efter tio dryga minuter ser han att jag står i kön (utan någon framför mig). Han behandlar mig som en person som verkligen inte förstår sitt eget bästa och basunerar ut sina egna kunskaper och får mig att känna som en rätt urusel människa. Lämnar bilen och bilaffären och går till jobbet. Klockan är strax efter åtta och jag funderar på hur trist liv man måste ha om man redan klockan åtta på morgonen kan ha så mycket dålig energi i kroppen som man behöv

Häromdagen påpekade en snäll herre att det är dags att stadga sig nu, det funkar ju inte att vara ute och slarva i veckorna (som jag gör, ehh!?) längre. Kan inte hjälpa att jag faktiskt känner mig stadigare än på länge, med båda fötterna på jorden och redo för framtiden - vad än den för med sig. För det kan väl inte vara så att allas välmenande uppmaningar om att man borde stadga sig mest handlar om att man ska bekräfta deras egna val genom att göra detsamma? Om de vore nöjda med sina val, varför fundera på hur andra väljer?

Det rycker i rosa tarmen när jag springer ut på lunch. Vintertristessen kan få den gladaste av själar att behöva lite rosa för att pigga upp sig. Springer igenom några affärer men hittar inte det jag vill ha. Springer istället på en kollega som blivit övergiven på lunchen av en sjuk lunchdate. Hon räddar mig från den ryckande rosa tarmen och vi äter en god räckmacka istället. Går tillbaka till jobbet med en nyköpt svartvitt klänning till sommaren istället. Svartvitt - herregud! Räcker det inte med att snön tagit ett fast grepp om stan igen när allt man vill är att våren ska komma?

Efter en monsterdag på jobbet med en hjärna som nästan kokar över sätter jag mig i bilen på väg hem. Ringer en kompis som ger en perfekt realitycheck. Ungarna har kräksjukan, den ena sitter i hennes knä, hon har shoppat lite smink och kläder, blöjor och hennes kompis som snart ska gifta sig behöver tips på blomsterdekorationer till dukningen. Helt plötsligt har vi pratat i en timme. Det är egentligen ingenting - och ibland är det just det man behöver.

inte ett konstant tillstånd. Vare sig man lever ihop med någon eller som singel. Trots detta finns det tydligen personer som gör sig en karriär på att tycka om andras lycka och de som likställer en nöjd singel med myten om den "lyckliga horan". Ja, inte vet jag, men jag känner mig ganska tillfreds med de relationer jag har i mitt liv - och de har jag inte enbart med en partner. Kanske är det den största utmaningen, att gripa tag i lyckan där den finns, just då, där man är just nu. För livet är för kort för att längta efter lycka som kommer - om bara livet såg lite annorlunda ut. Lycka kan vara att lyssna på Dionne Warwick även när hon sjunger om misslyckad kärlek.

bor förutom jag, Sirpalisa; Herr P, Fru nu vet jag bättre, den perfekte mannen, fröken ångest och så klart - världens vackraste man. Dagarna går, de lever sina liv på sina sätt. Och snart gör de entré här på bloggen. Och så hoppas jag faktiskt att marsvinet Malte snart tröttnat på Shanghai och kommer tillbaka. Han behövs här.

att veta hur alla andra känner. Oftast är det så att de som vet mest om hur andra känner är de som inte varit där andra är. Ödmjukhet mot olika sätt att leva sitt liv, mot de val andra människor gör, och kanske - en önskan och tro på att de flesta människor faktiskt gör de val de mår bäst av - trots att de skiljer sig från normen - finns det mindre och mindre plats för i landet fyrkant. Trots att det blir fler och fler som inte passar in. Det är märkligt.

det finns en hel del män som redan slutat med blå kostym. Häpp!

Vet inte hur många möten jag har suttit tillsammans med små män i blå kostymer. De kan och vet allt och de har sagt samma sak väldigt länge och de klappar gärna rosahåriga kvinnor på huvudet. För det mesta kan man bita ihop. Har suttit på möten och klapparna på huvudet har haglat ibland, men så till sist så hör man männen i de blå kostymerna säga sånt som man känner igen, sånt som man själv blivit klappad på huvudet för. Det är då man vässar sina höga klackar, sina armbågar och fortsätter på samma sätt. Droppen urholkar stenen och jag lovar - blåa kostymer - kommer att gå ur modet.

Sirpalisa anno 2006 finns nu i praktiken. Undrar vad skatteverket säger om den här? "Man direkt" Jag vill ha ett serviceavtal på en man. Ska starta ett företag när det blir dags för skattereduktion på hushållsnära tjänster. I raden av saker man inte vill lära sig, saker man inte är nyfiken på finns ju en massa saker som kompisarnas pojkvänner verkar tycka är jättekul. Borde det inte då finnas en marknad för att sälja serviceavtal med en man. Kanske skulle man samla ett gäng med killar som har olika intressen och som man ringer till när man behöver veta nåt som det förutsätts att man bör kunna själv. För en månadsavgift finns det alltid en man i luren som kan svara på när man ska ta bilen till service, nån som kan fixa lacken på samma bil och nån som kan laga punka på cykeln, byta kran i köket osv. osv...ungefär som Via Direkt. Hur många gånger har man inte funderat på att fixa det själv, kan själv syndromet är ju vitt utbrett hos oss sjuttiotalister. Men man vill ju inte, man

Varje morgon när jag kommer till jobbet genomgår jag en transformation. Stålmannen använde sig av telefonkiosker men eftersom de knappt existerar längre använder jag hissen från entren och upp till andra våningen. Jag kan inte gå i trapporna längre när jag kommer till jobbet, hissen de två våningarna har blivit min tid. När jag kliver in i hissen är jag Sirpalisa, som privatperson. Jag trycker passerkortet mot spärren och trycker på tvåan. Hissen stänger igen - jag genomgår min mentala förändring och när dörrarna öppnar sig på plan två stiger Sirpalisa - the working woman ut genom hissen. Jag har på mig min supergirl outfit och börjar jobba. Hälsar på kollegorna, trycker på datorn och tar tag i dagens uppgifter. Det är så himla mkt roligare att gå till jobbet som supergirl och inte bara som Sirpalisa.

Nej, nej, ni har missförstått mig helt. Sitter på lunch med väninnan som jag inte träffat på länge. De senaste uppdateringarna om henne gjorde att jag köpte med mig ett gäng tulpaner. Det kändes som om hon behövde dem, så här en måndag i januari. Vi pratar om vad som hänt, både roliga och mindre roliga saker. Hon är kär, kär som en klockarkatt (varför säger man så?). Hon berättar om sitt fantastiska liv med den nye mannen som verkar vara förlaga till inte bara en superhjälte. Det låter härligt. Jag berättar vad som hänt i mitt liv, vilka planer jag har för framtiden och hur skönt det känns att faktiskt bara har bra valmöjligheter att välja på. Hon drar fram sin mobil och visar en bild på mannen - han ser trevlig ut. Jag drar fram min mobil - och innan det kommer upp en bild på en karl passerar bilder på allt ifrån nya bilar, en ny soffa, en fåtölj och en god vinflaska jag vill minnas namnet på. Ja inte vet jag. Men om bilderna i mobilen säger vem du är. Då har jag långt kvar tills jag

Så har den då anlänt till slut. Soffan som tog över ett och ett halvt år på sig. Det var tullar och OS emellan men nu är den här. Och tänka sig, tack vare den har jag kört släp med nya bilen (som är utrustad med avtagbar krok som jag undrade varför jag skulle ha), tapetserat i två rum, tapetserat några möbler som behövde fräschas upp, tränat mina muskler och gjort debut på Blocket.se och städat i källarförrådet . Ja, man lär sig nåt nytt varje dag och den här helgen har varit synnerligen lärorik.

haffade mig utanför lägenheten häromdagen. Han undrade om jag hade några släktingar som bott här på ön för sisådär 40 år sedan. Han hade hittat ett gammalt vykort när de städat och försökt få tag på mig för att fråga om jag visste vem personerna som skulle ha kortet var. Det gjorde jag, det var farfars brorsa som hängde här i krokarna förr i tiden. Konstigt med livet - det håller liksom på hela tiden, det är bara vi människor som byts ut. Vykortet finns nu - 40 år senare på mitt kylskåp. Ganska coolt. Säga vad man vill om posten men nog fasen tar de sitt uppdrag på allvar.

för att jag inte skriver så frekvent längre. Har just börjat knåpa på boken om "Self-management by Sirpalisa". Det är inte lätt att fånga sig själv i ord men jag lovar att skriva om releasepartyt här när den dagen kommer.

Det finns inte många likheter mellan mig och Kennedy men häromdagen gjorde jag en Kennedy . Var på möte i Europas mittpunkt och blev imponerad över det några danskar sa. Engelskan som fick sig en släng av influensa blev inte riktigt som jag tänkt det när jag skulle göra mitt inlägg. Ut ur munnen flyger orden "I wish a was a danish " inser med en gång vad jag sagt och ändrar mig illa kvickt. Ibland är det just sånt man inte ska göra, jag tror att livet som a danish är minst lika behagligt som livet som a dane.

Sitter på middag med några vänner. En manlig vän tar upp ämnet med den konfliktfria relationen. Och det är ju en utopi, vi fortsatte diskutera ämnet. Jag har funderat på ett partnerskap med bästa väninnnan, tror det skulle vara en hyfsat konfliktfri relation. Och dessutom, om någon av oss skulle gå bort så vet vi vem som får ärva. För när man har nått den här åldern har man ju en del att lämna efter sig och finns det ingen som är förmånstagare går ju hela alltet till allmänna arvsfonden. Och herregud! Ska mina rikskuponger som jag inte hunnit göra av med sluta hos det allmänna? Nej, så får det inte bli. Rikskupongerna går till den manlige vännen, så nu vet ni det. Sirpalisa - remembered for all the nice lunches... Ja - det finns stora avtryck att göra i historien.

Näe det är hon inte. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om varför jag som är så söt och smart är singel. Ja, visst är det konstigt?!? En av mina vänninors män frågade sin fru just detta och de hade tydligen samtalat om detta över en middag. Jag vet inte, men jag brukar inte fundera på hur deras äktenskap fungerar när jag äter middag med mina närmaste. Kanske är det bara för att jag är självupptagen, vad vet jag? Jag är ju singel. Den här hösten har det hänt saker i mina vänners liv som gör mig än mer säker på att landet fyrkant inte är det land jag vill bo i. Jag vill inte prata om mina vänners äktenskap när jag äter mat, jag vill inte fundera på vem av oss som ska diska efter maten (jag gör det själv). Jag vill äta mat med mina vänner och höra om deras liv, just de som är där just då. Och ja, jag är båda smart och söt. Det är inte självvalt, det får jag tacka mina förfäder för. Men att jag inte är gift har jag en ganska stor roll i. DubbelHÄPP!

med en kille från förr. Vi har kul och skrattar och jag kan inte hjälpa att jag funderar på varför vi provade på annat än att vara vänner. Konstiga val gör man ibland. Han har precis separerat och försöker kränga en överbliven resa som han köpt ut av sin flickvän som inte får följa med längre. Jag skyller på nya bilen och för lite semester istället för att säga att jag inte vill/kan eller borde följa med. Vi börjar prata om kraschade förhållanden och varför det så ofta händer när man reser ihop. Själv har jag gjort slut med två karlar i norditalien. Den ena gången på stora torget i Venedig en solig och romantisk augustidag och den andra gången på motorcykeltur i Bergen utanför Milano. Och ibland blir det så. När man ser nya saker inser man helt plötsligt att man rent fysiskt är på rätt plats men kärleksmässigt helt fel. Sen de två kraschade italienförhållandena passar jag mig illa noga för att boka en romantisk tripp dit igen. Vem vet, kanske är det just till de trakterna man borde slä

eller sen? Långa luncher med inspirerande människor är bra medicin så här i januari när inspirationen tryter. Låter drömmarna flyga i väg och hör mig själv säga alla de saker jag faktiskt skulle vilja göra. Hör mig själv säga vad jag är bra på och vad som gör mig glad. Hör mig själv ha fantastiska ideer om framtiden - när den kommer. Tar sen bussen tillbaka till jobbet. Det är med vissa drömmar som med världens snyggaste man. Vissa gör sig bäst på avstånd. Häpp!

kommer jag ilande till lunchmötet. Det var längesen nu, hade bokat lunchmöte i en stadsdel där jag bodde förut men som jag numera knappt besöker. Jag passerar gatumusikern och hör hans vemodiga blåsande i den slitna trumpeten och tänker; står han fortfarande kvar? Passerar stora varuhuset och sniker in i den forna favoritaffären. Och visst! Jag kan fortfarande. Hittar en underbar svagt färgad tröja till vårens vältränade kropp. Småpratar med expediten och känner mig som hemma. Avnjuter en trevlig lunch och passerar gatumusikern som står kvar och spelar samma melodi som för lite mer än en timme sen. Och kanske är det med mig som med gatumusikern, man ska göra det man är bra på. Jag shoppar - och han kör samma trudelutt -om och om igen.

tre av fyra. Så många dagar har jag tränat sen i helgen. Fick skrämselhicka första besöket på gymmet och återvände hem och yogade loss i vardagsrummet. Armar och ben utåt, upp i luften, hela kroppsvikten som tyngd gör att jag behöver kämpa mer än förut. Bokar en instruktör och återvänder till gymmet dagen därpå med härlig träningsvärk. Den vänliga och vältränade Erik ger mig ett personligt schema och visar hur jag ska ta mig fram i djungeln. De nyinköpta träningskläderna sitter sådär... Tar en vilodag men sen måste jag tillbaka till gymdjungeln igen. Det perfekta schemat gör mig precis lagom trött, jag känner hur bicepsen börjar växa och inspirationen inför sommarens badmode kryper sakta på mig. Jag är inte rädd - jag kan träna - jag är inte rädd - jag kan träna - tänker jag och hoppas att självbedrägeriet funkar även denna gång.

hamnar i en diskussion om bilar innan ett möte ska börja. Jag berättar att jag gjort mitt för att stävja finanskrisen och inhandlat en ny bil. Mannen brevid mig berättar att volvo V70 är den enda som klarar fyra golfbagar - tydligen nåt som inte ens en Audi A6 klarar av och att det är hans främsta krav. Ja, det är märkligt. Själv fyller jag bakluckan med ombyteskläder och skor med klackar i olika höjder - golfbag - vilken amatör...

Nytt år och nya ideer. Sitter hemma och funderar och funderar på vad som får plats i livet just nu. Man hamnar där ibland. Kan inte låta bli att önska mig en sån där apparat som erbjuder en lösning så där lite lätt. Hörru Baltazar vart tog du vägen?

innan soffan är på plats. BL numret är DHLat från landet i öster. Soffan är på havet och över ett års väntan är snart slut. Får erkänna att jag gett upp hoppet om att få se min soffa från Shanghai komma hit men nu är det nära, jag har sagt det många gånger men närmare än så här kommer man inte. Jag lovar att ni ska få se den på bild när den är uppställd och klar.