sirpalisa

juldagen är här. Jag har tvättat och fejat. Tomten var på besök igår när brorsbarnen landade i lägenheten. Och vilken tomte! Han fick nästan mig att tro på tomten igen. Idag är det juldag och jag har just druckit en drink hos min granne. Ska packa för resan till shanghai - där jag ska få träffa Malte igen. Längtar så fruktansvärt tills pulsen på 27 våningen. Har lagt fram passet, biljetten och pengarna och sen får resten lösa sig. Vi ses om två veckor! Kram från Sirpalisa i tiden - för tiden - och livet!

lägga julkorten på lådan... Satt och väntade ut en spännande person som skulle träffa min vännina efter jobbet. Hon skrev julkort och vi drack vin - och till slut kom han. Jag leker trevlig vännina som är jätteupptagen och avlägsnar mig smidigt från deras bord för att de ska få vara ensamma. Tar med hennes julkort på vägen och hittar en brevlåda. Egentligen är jag inte alls upptagen, men jag drog en snygg story. Går förbi en brevlåda och postar hennes julkort strax innan tömningsdags. Funderar på om jag ska ta närmsta tunnelbanan hem eller om jag ska gå en station och känna av livet. Jag väljer att gå en station. Halvvägs nerför gatan möter jag två personer. Gör mitt bästa för att titta rakt fram men de vänder sig efter mig och frågar om jag vill följa med dem på middag. De har bokat bord på en restaurang i närheten och har fått massa återbud. Jag tackar nej. (Hallå, man har ju sett efterlyst och man är ju inte helt tappat bakom flötet) Vi fortsätter att prata lite och jag inser att

plötsligt händer det. Man drabbas av skrivkramp. Det händer saker som man inte kan rå över, hösten 2007 har förärat mig med nya erfarenheter som jag gärna varit utan - eller också inte. Häromdagen kom dåtiden på besök och jag hamnade där jag inte ville vara. I dag kom framtiden på besök, jag tackar för det. Och längtar till nyårsafton. Ett nytt år - och bara framtid. Heja tiden!

var jättepigg igår kväll och bestämde mig för att utnyttja den sena kvällen till att ringa till Shanghai där det var tidig morgon. Vad gjorde man innan skype fanns? Skrev man typ vanliga brev och sov på nätterna? Herregud!

skulle ge färdigsoppa från Campbell ett försök. Jag gillar tomatsoppa och trots att jag ätit deras tomatsoppa förut och inte gillat den tänker jag att det kanske är godare om jag testar den med basilika i. Det var det inte - det är inte ofta jag häller ut mat men så blev det den här gången. Middagen blev fyra rostmackor och ett halvt paket pepparkakor istället. Mycket delikat!

Fick hjälp att sätta upp tapeten i hallen. Ringde en allservicefirma och hem kom den bästa av allfixare. Var hemma den dagen när han var här och jag langade kaffe och pratade som vore jag en pensionerad ensam dam. Och det är väl så. Man får ta seden dit man kommer. Bor i fiiina förorten nu och jag inser att min rosa hår sakta kommer att bli blågrått... Allservicen killen försvinner över lunchen och jag studsar upp för att montera hallförvaringen så att den ska vara uppe när han kommer tillbaka. Pajar hela anordningen och när han kommer tillbaka efter lunchen hittar han mig frustrerad på vardagsrumsgolvet med stänger överallt. Han frågar om jag vill ha hjälp och det tärde på min stolthet men va fan... Det tog fem minuter för honom att fatta hur alla pinnar hängde ihop. Ödmjukt säger han: -Du kan säkert nåt som jag inte kan. Vi skrattar och jag frågar om han vill ha en kopp kaffe till.

har en tvåårig brorson som är den klokaste i vår familj. Igår kom han hem till min nyfixade lägenhet och efter allt kaos som varit här är hans kommentar den klockrenaste av dem alla. När han står i dörren till hallen med den nya randiga (svindyra) tapeten utbrister han -Myyysigt! och springer in i lägenheten och känner sig som hemma. Välinvesterade pengar - helt klart.

Nu är golvet klart! Men fortfarande fattas mig något. Spisen som rycktes ut när golvet skulle läggas är fortfarande inte ikopplad och efter ett antal besök hos elektronikhandlaren som skulle leverera den nya börjar jag lida av skörbjugg. Att laga mat i micron är inte min största passion. I hela mitt drygt 30 åriga liv har jag aldrig köpt färdiga köttbullar. Nu vet jag varför. Jag har sparat mig tills nu. Den här hösten har jag ätit upp hela min livsranson med färdiggjorda köttbullar med tillbehör som kan tillagas i micron. Köttbulleterapi kan få den starkaste av själar att känna sig lite nedslagen så jag inser att jag måste bryta trenden. Styr kosan mot mataffären och laddar med bakpotatis - Hej hallå framtiden - här kommer jag!

människor säga "förstår du?" efter varannan mening de säger? Vad är det de inte tror man förstår? Är det mitt rosa hår, eller bara mina stora ögon som gör att de inte tror att jag förstår? Jag förstår en del svenska, engelska, tyska, kinesiska och ibland även ironi... Har börjat med att svara "jag förstår" varje gång de säger det. Det är drygt - men kul.

Favoritskivan som samlar 60 och 70 -tals låtar skrivna av Baccarach gick varm hemma hos mig förut. Nu har jag haft skivorna i en kartong och jag hittar den inte, försöker desperat frambringa samma filmstjärnekänsla med hjälp av de andra skivorna men det går liksom inte. Det måste vara Burt. En drink, Burt och jag är den perfekta kombinationen. Vi är alltid snygga ihop. Och det är ju det som är huvudsaken, att det är snyggt allstå.

för ett år sen bloggade jag om att jag skulle starta en 020-linje på temat "Man-direkt". Som en bättre typ av Via direkt men mycket mer användbar. Här sitter man ett år senare och linjen är inte öppnad ännu, i Shanghai fanns liksom inte behovet. Varför kunde ingen sno min idé och starta, och varför gäller avdrag för hushållsnära tjänster mest sånt som jag är ganska bra på själv? Nä, snälla läsare med entreprenörsanda. Kan ingen sätta igång. Jag ringer direkt. Var i tapetafffären idag och hämtade mina supersnygga tapeter, hann förbi järnhandeln på väg hem för att köpa specialtapetklister och andra verktyg som behövs för att få upp rullarna så att de fastnar på väggen. Inser när jag står och frågar killen i järnhandeln en massa frågor att det kanske inte är just med mina 2000 kronor/rulle tapeter som jag ska göra debut som tapetserare. Eller kanske är det så att det är just med dem man ska starta? Lite living on the edge i vardagen ;o) /Sirpalisa för alla händiga kvinnor - i t

träffade några vänner idag - några nya, några gamla. Vi pratade om livet och mitt i allt det trevliga ringer mina hantverkare som hjälper till i betongpalatset. Inser att golven inte blir klara den här helgen heller och tappar modet efter några månader bland kartonger, betong och spikar i golvet. Glatt börjar alla andra berätta sina hantverkarhistorier för att göra mig på bättre humör. Jag inser att just ett betonggolv fyllt av spikar inte är något att gråta över. (Man har det ju ganska bra ändå, tänk bara på hunden Laika). En av de nya vännerna säger det självklaraste på länge; Sirpalisa - tiden verkar trots allt för en, även om det inte alltid känns så. Jag inser budskapet, tar en klunk vin och hoppas att tiden ska gå fort - det får vara värt några extra rynkor.

det finns saker... som till och med kan tysta Sirpalisa. Den här hösten har det hänt några sådana saker. Men - precis som i reklamen - plötsligt hände det. En trist novemberdag när regnet gör Stockholm mörkare än vad det borde vara hamnade jag på ett ställe som tog mig rakt ifrån ett tomrum tillbaka till livet. Lite champagne, en schlagerchock i liveform och livet som primadonna på schlagerbarerna kommer tillbaka. Sirpalisa tackar Barbados Magnus och hans doakör för chockterapin. Kom hem har aldrig haft större effekt - och det är väl så det är- plötsligt händer det.

häromdagen ringde det på dörren i nya lyan. Med full renoveringsmundering öppnade jag dörren och möttes av två skolflickor som samlade pengar till skolresan. De ville sälja julblommor. För första gången i mitt liv kände jag mig glad över att kunna sponsra små skolflickor som ska på skolresa. Tant beställde två amaryliss som leveraras några veckor före jul. Ja, vad gör man inte för att barnen skall komma längre än till Flen...

Är det inte märkligt att man mitt i landet fyrkant träffar alla dessa människor som bor någon annanstans - men ändå mitt i. I går knackade det på dörren och utanför stod min nya granne som är sisådär 66 år äldre än mig men ändå en själsfrände. Vi fann varandra i trappuppgången häromdagen och i går bjöd hon upp mig på en pinacolada. Jag gillar grannsämjan här i nya förorten. Den är lite annorlunda än den förra jag bodde i. Här är man inte snyggast varje gång man går ut - men grannarna bjuder på pinacolada en tidig söndag. Heja landet fyrkant!

i nya lyan som ligger i ett hus från starten av förra seklet hade någon klåpare lagt in plastmattor högt och lågt. För att få fram den gamla karaktären bestämde jag mig för att slipa golven och ta fram de fina trätiljorna som enligt utsago skulle ligga där under. Började i ett hörn av sovrummet och hittade först två lager plastmatta, sen lite masonit och sen ytterligare en plastmatta. Tröstlös började jag fundera på om det verkligen gömde sig trätiljor där under - fick loss det sista lagret matta och hittade tjärat golvpapp. Och till slut trägolv! Lyckan kom - och gick - när hantverkarna som skulle riva resten av mattorna hittade cement istället för trä i två av rummen som inte hade tjärat golvpapp. Tanken var god, trät var cementtäckt och jag bor i en betongbunker av snyggaste snitt. Jag ler över att ett rum blev klart innan flyttkartongerna kom. Man har det ju ganska bra ändå - tänk bara på hunden Laika klingar i mitt huvud när jag sitter i sovrummet och river bort tjärad golvpapp.

stod och väntade på bussen häromdagen. Glad och lycklig efter en lång dag med många nya bekantskaper och ett avslutat projekt. Smittade en förbigående man som undrade vad jag skrattade åt, vi hoppade på samma buss och började prata om vad skönt livet är - egentligen. jag bjöd in honom till min nya folkrörelse som jag ska ha på websidan skrattetsmittar.se. Långa, mörka och kalla vintrar överlevs bäst med smittande skratt. Jag återkommer i frågan när websidan är klar. Tills dess hoppas jag att smittan sprider sig som en löpeld. Jag behöver skratt just nu - gärna en epedemi tack.

och bredbandet inkopplat bor jag och mina kartonger ihop igen efter en längre tid på varsitt håll. Det är underbart att vara tillsammans igen. Jag och mina kartonger.

förresten fick jag frågan vad som hände med Malte, mitt marsvin. Han ville inte följa med hem från Shanghai så jag lämnade honom där. Han hittade kärleken där och ville stanna kvar. Jag förstår honom. Han träffade kärleken i parken nära vår lägenhet, jag tror han trivs där, Malte. Han brukade gå till parken varje dag och träna Qigong och mitt under ett morgonpass så stod hon där, hans kärlek. Det känns bra att veta att han har det bra. Jag tror att han passar bättre i parken än hemma i förorten. Jag ser honom framför mig där han tränar Qigong med sin nyvunna kärlek. Det är bättre än att att gå med mig på julfest och fastna i stiltonosten. (och för er som inte kommer ihåg stiltonosten så kan kanske Christmas crasher friska upp minnet) http://sirpalisa.blogspot.com/2006_12_01_archive.html

hade ett ärende i en småstad i dag och passade på att köpa bakelser på fina bageriet. Efter att jag har gjort mina inköp och står i kassan för att betala flyttas jag helt plötsligt tillbaka 50 år i tiden. In kommer två damer i lodenrock och hatt. De är ute för att köpa kaffebröd till söndagsfikat och deras konversation är som hämtad ur en film från länge sen. De beslutar sig för att köpa småkakor och catalaner. Bra val tycker jag. Jag trycker in min pinkod i kortläsaren och tackar för mig. När jag öppnar dörren och lämnar dem bakom mig känns det nästan lite sorgligt. Kan man inte få ha lite femtiotalstämning med tanter i lodenrock kring sig hela tiden. Jag tror livet skulle vara lite roligare då.

har för första gången i mitt liv sprungit in i väggen. Det är min shopingnerv som inte har återhämtat sig från Shanghai ännu. Garderobsspöket har inte visat sig på senaste tiden och den svarta polon har ersatts av skräddarsydda kläder. Var i ett köpcentrum i går och köpte ingenting, och inte i förrgår heller, eller för all del ända sen jag kom hem från Shanghai. Om ni inte visste det förr så vet ni det nu, det går att bli utbränd på annat än jobb.

äntligen tillbaka i landet fyrkant där tjänster är så dyra att köpa att man alltid måste göra allt själv. Helgen är här, härligt höstväder och en stor trädgård med plats för möbelslipning. står i trädgården iförd snyggaste m59 byxorna, snygga stövlar och en matchande täckväst. Slipar ett bord som hängt med sisådär 100 år och hoppas få till det lika snyggt som det var när det var nytt. jag slipmaskinen och m59orna är en snygg installation i trädgården. och det är ju så det är - huvudsaken är att det är snyggt.

när man efter fem minuters bilfärd i Stockholm ser två personer med bakåtslickat hår, rosa skjorta och Henry Loyd jacka. På olika platser - men väl inom loppet av fem minuter. Det är skönt att vara hemma... när man går ut på fin restaurang i fina förorten och beställer hängmörad biff och servitrisen varnar för att köttet kan vara segt. Och att om det är det så är det alltså jag som kund som får stå förlusten, när damen framför i korvkioskkön glatt svarar att hon är utbränd på frågan om hur det står till. Och att hon sen fortsätter berätta att hon måste skynda sig hem för att hinna till träningen. när man inte kan köpa vaccumförpackade kycklingfötter och anknäbbar i marinad i snabbköpet där man bor, när hus med sex våningar kallas höghus, och när man får njuta av skön, frisk höstluft förstås...

det första jag gjorde när jag landade på svensk mark var att åka till landet. Gick ut i skogen med en kaffetermos och satt i en skogsglänta och lyssnade på tystnaden. Det gjorde nästan ont i öronen. I solen på stenen med en kopp kaffe hörde jag flugorna. Tystnaden som den är i skogen i landet i fyrkant - är absolut värt att åka hem till.

jag såg i Shanghai shoppade jag. Reste hem med en överfull resväska full av snygga kläder och skor. Funderade lite på om jag blivit en shopahololic men insåg att jag faktiskt sett en massa saker som jag inte köpte också så jag behöver inte uppsöka anonyma övershoppare just nu.

Det var längesen det var bilder här. Har fört över lite bilder från skolresan. Meditativt ställe perfekt för att ta sig fram med flotte - som vi gjorde.

vad het kärlek och romantik heter på kinesiska. Jag längtar tills jag får tillfälle att använda de orden.

och nationaldagen med att köpa ett par riktigt snygga glasögon - blåa med gula detaljer. Heja Sverige!

Malte och jag har börjat motionera. Vi joggar i parken nedanför där vi bor. Idag tog vi en sväng genom parken och vid ingången tvärsemot vår tog vi en omväg längs en liten gata utanför. Där sprang vi - på den smala gatan med motorcyklar, bilar, cyklar omvartannat. Människor på väg hem från jobbet som köpte kvällsmaten i stånden längs med gatan. Favoritmusiken i mp3n och nya snabba joggingskor gjorde sitt till för att öka orken. Tänk att man ska behöva åka ända till Kina för att börja jogga.

varje morgon vaknar jag till kinesisk musik från parken. Hur tidigt man än slår upp sina blå så kan man ge sig på att parken nedanför huset är full av människor som utför diverse morgongymnastik. Pardans, qigong, jogging och promenerande människor gör sitt till för att man ska känna sig dekandent där man står och ser på den genom fönstret - drickandes sitt kaffe.

förutom att prata mandarin så kan man alltid lära sig lite dialekt. När man åker taxi här i stan lär man sig för det mesta nya ord då och då. Häromdagen fick jag lära mig att höger och vänster heter; storsväng och lillsväng. Storsväng för vänster och lillsväng för höger - smart och logiskt - när man tänker efter.

precis som förra lördagen tog jag mig ner till stan för att promenera. Tog bussen hemifrån och trots att jag varit här i flera månader nu så blir jag alltid lika glad när bussen rullar in vid the Bund. Hoppar av och promenerar till peoples square, stannar halvvägs och tar en lunchdrink och tittar på folk. Går i affärer, går, går och går. Trots att man gått här massa gånger hittar man alltid nya saker. Stöter på en snygg väska och köper den (nu har det väl gått tre timmar typ). fortsätter att gå, gå och gå. Tar en kaffe och går förbi frisörstället jag brukar gå till. De har tid. Pratar tyska med frisören som konstaterar att mitt hår är torrt som sockervadd. Det måste vara nåt med vattnet. Köper dyra produkter som skall friska upp det och fortsätter att gå. Flanerar nerför Hua Hai road och hittar några par skor som passar sommarvärmen bättre än de jag hade med mig hemifrån. Vid niotiden kommer jag till favoritkafét där jag äter en god pasta och tar ett glas vin. Tittar i Vouge inredning

fick ångest förra veckan när jag började en ny kurs. Det var en lätt text vi började med och de flesta verkade förstå innehållet men inte jag, jag fattade liksom inte logiken och sammanhanget i texten och i kinesiskan är det väldigt viktigt. Tog tag i spöket idag och gav mig på texten som handlade om nån som dödat flugor. Läser i ordlistan att "fly" finns med men fattar ändå inte vad det är de dödat. Tänker hela tiden fly -fly som i att fly från nåt. Det tar ett tag och jag fattar fortfarande inte. Ger upp och slår upp ordet själv och ser att det betyder fluga. Fluga - som i fly på engelska. Fattar hela innehållet i texten med en gång. Man kan inte vara smart hela tiden...

och jag antar att det inte blir kallt här igen innan jag åker hem. Svensk sommarvärme och helt uthärdligt. De som varit här förut på somrarna varnar för att hettan och fuktigheten gör att man helst håller sig inne när sommaren kommer. Vi får väl se, lovar att återkomma om det när jag prövat själv.

igår gick jag och min kombo en omväg via favoritcafét med de goa chokladkakorna. Jag hoppade chokladen den här gången till fördel för en ingefäradrink men min kombo slog till en på en upsidedowncake och varmchoklad med marsmallow. Jag lovar, jag lovar - att jag ska ta med kameran nästa gång så att ni hittar dit när ni kommer till Shanghai.

om det beror på att jag faktiskt säger rätt saker eller att folk fattar vad jag menar ändå. Man har ett problem eller en fråga, kan vara hur stort eller litet som helst, för det mesta så är frågan besvarad innan dagen är slut. Jag vet fortfarande inte om det är för att de jag frågar förstår vad jag säger eller om det är så att de ser på mig vad jag vill ha hjälp med. Jag tror att det är tur.

Starka, goda ostar, oliver och vin är allt man behöver för en lördag kväll efter en hel dags promenerande. Sitter här hemma och smuttar på min halvflaska vin, äter oliver, bröd och ost och kunde precis lika gärna vara hemma i landet fyrkant - Om jag inte tittar ut genom fönstret förstås.

och kommer aldrig till slutet. Den här stan är stor. Idag har jag promenerat och promenerat. Det bästa sättet att lära känna åt vilket håll saker och ting ligger åt är att promenera. Har uträttat ärenden både på västra och östra sidan av stan - hela tiden ackompanjerad av kinesisk musik i mp3 spelaren. Jag älskar den här stan.

min kombo fyller år idag och jag hade fixat blommor och presenter och skulle fira med sång i morse. Står utanför min kombos rum med en bricka med tända ljus och blommorna i högsta hugg. Börjar sjunga "ja mån han leva" och knackar på dörren, inser att jag inte kommer ihåg hur man sjunger den svenska ja må han leva sången utan fortsätter på engelska och kinesiska. Nåt har hänt - den svenska melodin är som bortblåst. Har försökt komma på den hela dagen men det liknar mest björnen sover. Inser att mitt tentapluggande varit effektivt.

lycka kan vara att hitta en taxi när det regnar, att dricka en drink med goda vänner framför den underbara utsikten här i stan, att ha pengar på skypekontot, att prata med taxichauffören på väg hem, att minnas hur man skriver kärlek på kinesiska, att shoppa nåt snyggt och få rabatt för att man varit i affären förut och de ger en "igenkänningsrabatt" (särskilt i den här stora stan), att äta chokladkaka på whisk café, att ta en tur i parken och kolla på alla som firar ledigheten med att flyga drake, att ha fattat hur man skriver "jag är född i tigerns år" på kinesiska - eller bara att hitta en affär som säljer sauerkraut. yihaa!!

sitter och pluggar inför kommande test och hela mitt huvud är till bredden, höjden och rymden fullt av streck, streck, streck som på olika sätt skall kombineras till tecken. Har ägnat större delen av senaste veckan till att försöka minnas i vilken ordning och design strecken ska kombineras - men det går dåligt. Jag kommer inte att kunna bli författare på det här språket, det är klart. Lycklig skulle jag vara om jag klarade av att skriva "jag vill ha stekt ägg och tomat och dricka apelsinjuice till" men det känns oöverstigligt. Rena Mount Everest.

Tog några drinkar med några vänner ikväll. Ganska nice utsikt...

har bestämt mig för att ta upp det där med träning igen. Hemma i landet fyrkant brukade jag Yoga. För att få inspiration bestämde jag mig för att inhandla några cd-skivor med träningsprogram. Instruktören talar kinesiska och det gör ju bara träningen multieffektiv eftersom jag tränar språket också. Har utsett vardagsrummet med den fina utsikten till träningsplats och laddar min dator med cd, vecklar ut liggunderlaget jag köpt på Carrefour och börjar... Jag känner igen musiken i bakgrunden men kan inte placera. Inte förrän efter 100 "hålla upp handen med böjda knän och pumpa övningen" känner jag igen den. Det är ju "fjäril vingad syns på Haga" som klingar i bakgrunden. Alltså, var Bellman i Kina eller har en kines varit i Haga? Världen är liten, jätteliten. Här sitter man i Shanghai, tränar pilates på kinesiska och lyssnar på Bellman. Kan det bli bättre?

kan inte låta bli att lägga ut detta kort jag tog i går kväll från vardagsrummet. Månen var full och matchade de belysta husen under den.

vill bara dela med mig av utsikten vi har här från 27 våningen.

igår var jag i en bokaffär och hittade ett nytt hjälpmedel för mina studier. Ett animerat dataprogram för kinesiska barn som vill lära sig engelska. Det funkar lika bra för utländska studenter som vill lära sig kinesiska. Animerade kor, ankor, fåglar och diverse figurer lär mig användbara uttryck - på min nivå. Salad English Park är min nya bästa kompis!

tog jag den här bilden häromdagen.

åkte till Ikea häromdagen för att köpa en säng till min kombo. Efter nogrannt urval blev det en sultanmadrass och en enkel sängram. Hemkörning fick man fixa efter betalningen. Van vid Sveriges tjänstesektor såg jag framför mig hur vi inte kunde förklara vart sängen skulle eftersom vi precis flyttat och inte kunde adressen. Beredda med telefonen till mäklaren som skulle kunna säga adressen betalar vi våra varor. Hinner inte ens packa innan nån kommer fram och frågar om vi vill ha taxi, det vill vi - om vi kan få med oss sängen. Och det kunde vi. På väg ut frågar mannen som tar oss till taxibilarna något i stil med "är det ok eller inte". Jag fattar inte vad han frågar men säger att det är ok i alla fall. Framme vid taxibilarna står en minilastbil med en plats för en passagerare. Jag inser att mannen frågat om det var ok att en av oss åkte hem på flaket, jag pekar snabbt på min kombo som får hoppa upp på flaket och ligga på den nyinköpta madrassen hela vägen hem. Själv plåtar j

två tonårsflickor såg mig och lät som om de sett ett spöke. Det hade de inte - men jag sa bu ändå.

hemma i förortsfyran gillade jag att ha middagar för mina vänner. Sen jag kom till Kina har det varit dåligt med sånt men i måndags hade jag och min kombo en fest för våra vänner. Omgivningen är annorlunda men man själv är densamma, lagade mat halva dan och spenderade kvällen med att äta den. Gott vin och god ost och en makalös utsikt. Middagarna i Shanghai kommer att bli svåra att slå hemma i förorten.

På väg med linbana upp i bergen på skolresan. Spökhanden på bilden är min. Otroligt vacker plats som inga bilder i världen gör rättvisa.

sitter med en kompis hemma i Sverige på ena sidan luren och hyresvärden kommer förbi och knackar på dörren. Ropar åt honom att jag "pratar i telefon med Sverige" på kinesiska och fortsätter prata med min kompis - som säger och det säger du bara så där? Ja, jag säger det bara så där, det och en massa andra saker kan jag faktiskt säga nu. Bara så där.

har drabbats av en dunderförkylning för andra gången på kort tid och jag börjar tröttna på att ha rinnig näsa och hosta. Stannade vid en supermarket på vägen hem och handlade vitaminer, frukt och diverse ingredienser för mammas gamla huskurer. Nu är det krig, jag mot bacillerna -och om jag inte vinner ganska snart kommer jag att ha sett alldeles för många trista filmer för att det ska vara bra för mitt psyke.

har haft besök från Sverige och det var underbart att träffa sina vänner igen. Jag har saknat dem. Kunde knappt sitta stilla på sista lektionen när de skulle komma, sprang ut och tog taxi hem och där var de när jag kom hem från skolan. Mitt gamla liv kom på besök i det nya och det blev en härlig vecka. Barer, restauranger, mysiga affärer och caféer blev ännu mysigare när de var med. Champagne och carpaccio med tryffelsås blandades med kinamat och fotmassage, det som annars är bra utan besök blev liksom hundra gånger bättre med sina vänner omkring sig.

har jag nu en lägenhet. Har flyttat ihop med en klasskompis och vi huserar i en lya på tjugosjundevåningen med utsikt över en vacker park och skyskraporna i stan. Det är magiskt att stå och titta ut från vardagsrummet på kvällarna när alla skyskrapor är belysta. Jag och Malte delar ett rum och klasskompisen har ett annat. Det känns helt rätt att förortsfyran är utbytt mot detta, inte en sekund har jag saknat förorten...

Snart kommer ett gäng vänner hit. Det ska bli så roligt att få besök, Malte har varit glad i flera veckor nu. Jag har beställt lite svensk marsvinsmat till honom så han är uppspelt som få över att vi får besök. Tillsammans med mina vänner gör sig även skatteverket påmint och det är inte lika kul som HM. Deklarationen. Har fixat så att jag kan deklararera via nätet men på nåt sätt vågar jag inte lita på att det funkar så deklarationen anländer även i pappersform. Siffrorna är klara, jag sålde ju lägenheten förra året så det blir lite mer trix än vanligt. Är det inte konstigt? När man känner sig som längst bort från landet fyrkant och när HM känns som en kul plats att besöka för att få lite hemkänsla. Då knackar landet fyrkant på dörren och vill ha ens uppmärksamhet igen - vips så försvinner hemlängtan.

Så har det blivit den 12 april och HM har öppnat sin första butik här i stan. Tillbaka efter en veckas resa känns det skönt att vara hemma igen. Skyltar och reklam och öppnandet av den nya butiken finns runt hela stan och jag känner att den första dagen när jag är tillbaka bara måste innehålla ett besök till HM. Lite visste jag väl att reklamen faktiskt haft effekt och när jag väl kommer fram till butiken är det kö för att komma in. Knäpper några kort och känner mig ganska glad över att det inte är samma kö varje gång man ska shoppa i Sverige. Mutar min amerikanska vän med att jag bjuder på chokladkaka efter besöket om han följer med. Vi ställer oss längst bak i kön och övar lite tecken under tiden vi väntar och vips är vi inne. Man ska inte underskatta känslan av igenkänning när man är utomlands. Gläds åt att byxorna har samma storlekar som hemma och shoppar på mig lite sommarkläder i samma storlek som jag brukade ha för några månader sen (innan osten och rödvinet). Glad över mina fyn

har varit på skolresa, långt bort i bergen. Det var vackert - oerhört vackert. Efter sisådär 30 timmar på resande fot ena riktningen ägnade jag tre dagar åt att vandra i världens vackraste omgivningar. Benen, fötterna - hela jag var trött. Det är då man tackar för att fotmassage är stort här i Kina. Den här veckan har jag avslutat varje dag med en fotmassage och jag måste säga att jag för första gången på länge hade valt fotmassage framför allt annat den här veckan - till och med champagne...

Det är inte lätt med namn på andra språk. Min amerikanska kompis verkar inte kunna lära sig Sirpalisa. Så det har blivit Sasprila istället. Ganska snyggt, om jag får säga det själv. Låter som en god drink eller nåt. Ska fråga efter en Sasprila nästa gång jag går på krogen hemma i landet fyrkant.

Har en middagskompis jag brukar gå ut och äta med. När kompisen väljer hamnar vi på västerländska krogar med ceasarsallader och pastarätter som smakar precis som hemma. Jättegott som omväxling. Senast vi var ute skulle jag välja restaurang och jag valde en äkta inrökt kinesisk restaurang. Med den lilla kinesiskan man kan är det lotteri att beställa mat eftersom man inte riktigt vet vad man får men för det mesta har det varit gott. Den här gången frågade kyparen om vi ville ha deras specialitet, räkor, de skulle vara färska och goda. Vi tackade nej och beställde kyckling, lite lagom enkelt. Grannarna vid bordet brevid visste ju förstås vad det var så de beställde räkorna. Där satt de med ett bord fullt av en massa goda rätter - och räkor som fortfarande hoppade i vinägern. Man måste ännu säga att det är skickligt att äta räkor som sprattlar lite lätt - med pinnar. Tror inte ens jag skulle klara det med gaffel och kniv.

Mycket har man kvar att lära sig om vädret här borta. Häromdagen var det trettiograder varmt och det kändes som om mina vinterkläder gjort sitt för den här gången. Och så går det en helg och sommaren försvinner. Kylan är tillbaka och trots solsken blåser det iskalla vindar. Jag lovar, jag lovar, jag lovar, jag lovar - att inte skicka hem mina underställ innan jag själv passerar svenska gränsen...

Jag vet inte hur man brukar säga men just nu blåser det stormbyar i språkavdelningen i min hjärna. Blandar friskt mellan svenska, engelska och kinesiska. Det blev tydligt häromdagen när jag och kompis gick förbi en extremt grön gräsmatta och jag skulle säga detta på engelska (eftersom han troligtvis inte såg det- döhhh!). Ut kom en mass ord som jag inte ens förstod själv. Jag hoppas att det är nån slags stormby som passerar och att jag helt plötsligt vaknar upp en morgon och pratar kinesiska - i alla fall ett par månader.

så har det första besöket anlänt och åkt igen. Träffade en kollega och hennes familj över en öl på en jazzclub häromdagen. Hon berättade nyheter hemifrån och jag berättade nyheter härifrån. Det var skönt att ta en öl på svenska. Och det var faktiskt skönt att vara den som får stanna kvar ännu ett par månader...

Kanske beror det på att jag köpt nya glasögon. Har storshoppat fyra nya par brillor, alla med olika glasfärger. Sitter just nu med mina rödorangabågar som är toppade med ljust rosa glas och ser ut över Shanghai. Livet är liksom rosa här. Rosa och enkelt. Varierar musiken i Mp3 varje dag när jag åker till skolan. Häromdagen var det svenskt, nästa dag kinesiskt och sen lite engelskt igen. Kan inte hjälpas men med musik i lurarna och rosa glasögonglas känns livet som en film. Varje dag.

satt och pluggade tillsammans med en kompis idag. Hon är mycket bättre på kinesiska än jag och efter några timmar när hon tröttnat på att läsa sina texter om insekter gick hon fram till mina papper och läste. Kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor, kontor. Och så likadant med 49 andra ord. Hon skrattade och gick tillbaka till sina texter om insekter. Ibland är det svårt att veta vad som är mest intressant. Jag kan tyvärr inte skriva kontor på kinesiska ändå, trot idogt övande... Och inte insekt heller. Men jag kan säga outlet ;o)

Så har man då äntligen lyckats ta sig sig till en outlet med märkeskläder utan att riktigt veta var den låg. Det är stort. Jag och klasskompis satte oss på en buss igår, inte helt säkra på var vi skulle men efter att ha åkt buss i mer än en timme insåg vi att vi åkt för långt och tog en taxi tillbaka. Vi gav en adress och insåg att det var ganska långt tillbaka. Vi skulle till ett nummer runt 3000 och startade innan nummer 100 ens var nära. Ja, ni inser. Som tur var är taxichaufförerna så himla trevliga här så efter lite prat lyckades vi få henne att förstå vart vi skulle. Ordet för Outlet finns inte i min ordbok, bara så att ni vet, men nu vet jag ändå. 28 kronor slutade taxametern på när vi steg av vid outleteten som vi insåg var stor, precis som det mesta här. Behöver man säga mer än att det blev en heldag, nästan bättre en vilken skumpa som helst...

Jag har börjat lyssna på kinesisk radio i mp3-spelaren. Det är väldans kul när man förstår en del av vad texterna handlar om. Just nu lyssnade jag på en låt som jag tror handlade om att hon gillade honom - och han gillade henne, så långt var jag med. Mitt i allt börjar de sjunga om nudelsoppa, troligtvis inte. Men mitt ordförråd är ju lite begränsat. Återkommer om jag hör den igen och inser att det var nåt helt annat än nudelsoppa hon sjöng smäktande om.

så har man fått sig det första bubblet till livs här i Kinaland. Det var gott, det var bubbligt och det gjorde mig glad. Har varit på middag i stora stan och det går inte att inte vara glad i här. Funderade i taxin på de små saker som kan skava i humöret när man är hemma. De små smakerna glömmer man gärna här. Kom faktiskt inte på en enda sak som skavde här. Kunde till och med prata med taxichauffören om annat än vart jag ville åka. Annars kan man ju lätt känna att ens liv inte ter sig lika kul när man skall beskriva det på kinesiska. De ord man kan ger ju inget svängrum och det funkar liksom att säga att man gillar att kolla på basket men inte fotboll en gång, men inte mer - sen är det liksom klart. Ser fram emot när mitt kinesiska liv är lika kul som det liv jag lever på svenska och engelska. //Sirpalisa - för bubblet i framtiden.

När man åker taxi genom Shanghai på kvällarna känns det nästan overkligt. Alla hus och omgivningar känns mer som miljöer i nåt futuristiskt dataspel. Jag och Malte passar görbra som hjältar med uppdrag att ta reda på viktiga saker som gör livet värt att leva. Viktiga saker som att en GT kan kosta typ 40 kronor - till exempel.

så sitter man här hemma i lägenheten och gör läxorna. Har svårt att få inspiration till meningarna jag ska skriva till imorgon. Tar en paus för att göra kaffe. Kaffet är klart - och varmt och jag är sugen. Tar koppen och vips ligger den på golvet, koppen för sig och kaffet för sig. Det blir fläckar lite här och där. Försöker röja upp men inser att jag inte har några grejer att torka med så jag ber om hjälp. Får hjälp och förstår efter lite bläddrande i ordboken att jag måste betala för tvätten av det som fått fläckar. Så klart, inget att säga om det. Efter en stunds kaos med hackig konversation ligger jag på sängen igen och skriver meningar. Igår spillde jag ut mitt kaffe, jag måste betala en avgift. Inspiration när den är som bäst ;o)

så var det där med tidiga mornar. Jag hade bokstavligen slagsmål med mig själv varje morgon för att komma upp hemma i landet fyrkant. Kan väl inte säga att det är jättekkul här heller men på nåt sätt känns det bättre att gå ut och vifta på en taxi för att åka till skolan i stället för att bli ihopföst med en massa människor man inte känner på SLs gröna linje... Väntar tills våren och värmen kommer hit, den är på gång för körsbärsträden blommar men det är kallt och blåsigt. Har varit och inhandlat fler underställ idag, jag slår vad att våren kommer imorgon...

man har hamnat i en stor stad. en underbar stad med massor av saker att upptäcka. Igår var jag på museum i mer än två timmar och jag hann knappt med den översta våningen av fyra. Lär mig nya saker varje dag, tids nog kommer man nog kunna förklara det ena och det andra på kinesiska. Satsar på att minst en sak per dag. Det stora idag var att jag anmälde att sänglampan var trasig och köpte ett internationellt telefonkort. Stora steg för mig - ganska små för mänskligheten...

Efter placeringstestet till vilken nivå jag ska studera på och efter att ha träffat en annan student som talade nästan flytande blir man varse några fler av sina tillkortakommanden än de man redan kände till. Varför ska nåt så snyggt vara så svårt? Gick förbi en bokhandel på vägen hem och köpte lite böcker. Stod och valde mellan Jane Austen med både tecken och engelska men insåg mina begränsningar och hamnade på avdelningen för barnböcker. Lycklig över att hitta en bok på min nivå skyndade jag hem. Och det är svårt ändå - men vackert. Skam den som ger sig.

För första gången skulle jag igår ta tillfället i akt och klä mig lite snyggt. Jag hade en lunch på stan. Drar på mig min snygga svarta kostym som satt perfekt när jag köpte den. Nu sitter den lite trångt. Har ätit ost och druckit vin som om det inte fanns någon morrondag den här hösten och det märktes på kostymen. Tyckte dock att den satt ok så jag gick ut i solen men när jag ska sätta mig i taxin så hör jag ett ritsch... Och inte vilket ritsch som helst utan ett megaritsch. Ska träffas för lunch mitt i stan nära de stora varuhusen och jag är 25 minuter tidig. Ångrar att jag inte tog jeansen. Springer in i ett av varuhusen och lyckas hitta en Inwearbutik. Drar fram ett par byxor, men de passar inte. Frågar på knackig engelskkineska om de har några andra, expediten kommer med ett par svarta sportiga byxor och de passar. Köper dem direkt och försöker förklara att jag vill ha dem på mig på en gång - inte helt lätt med det gick. 15 minuter senare går jag ut i vårsolen och väntar på min lu

kan det ta att hitta en ledig taxi. Och det är ju ok om solen skiner. Det gjorde den inte idag - det spöregnade. Och paraply hade jag inte. Våt som en hund hittar jag till slut en taxi och kniper den precis innan det kommer flera som ville ha den. Vilken lycka! Åker till universitetet och gör ett språktest. Inser att jag har mycket kvar att lära. Nu är det eftermiddag och jag är hemma igen. Och jag har ett paraply.

Så har man börjat kinesa till sig. Igår inhandlades det första kinesiska understället (perfekt för dragiga rum). Idag öppnades konto i Bank of China och telefonkortet är numera kinesiskt. Trött efter en hel dags rännande på stan med fix och trix gick jag förbi en salong och tvättade håret och fick huvudmassage för 15 kronor på vägen hem. Är det nåt de kan här så är det att tvätta håret på folk, är rädd att jag aldrig mer kommer att vilja tvätta håret själv. 20 minuters avslappning och rent hår på köpet är vad alla skulle behöva - varje dag. Om jag får välja nåt att ta med mig hem till Sverige så skulle det vara detta. Kinesisk huvudmassage till folket, det skulle göra Sverige mindre grått.

har just kommit hem från universitetet där jag registrerat mig. En otroligt organiserad kö med fem stationer och där jag passerade alla utan problem. Underbart. Från och med nu är jag studentska i Shanghai. Insåg att jag för första gången sen i lördags faktiskt fick prata lite längre med de jag mötte. Hamnade på Walmart där jag inhandlade lite köksprylar eftersom köket jag delar är dödstomt. Kände att det kan vara skönt att koka lite pasta nån dag när man inte orkar gå ut. Shanghai är underbart - och stort. Malte är helt förvirrad när vi är ute och går, det är människor, bilar och hus överallt. Och allt finns att köpa - senast jag var i Kina var det bara Cocacola som nått dit jag var. Åkte taxi till universitetet, det kostade 15 kronor dit och 19 hem. Det är billigare än löskupongerna på SL och då kommer man rakt på. Ska väl lära mig vilka bussar som går men än så länge räcker min kinesiska bara till att ta mig runt med taxichauförer. Men det är ju inte det sämsta...

Så ringer det i telefonen. Först blir man ju lite chockad eftersom man inte borde känna någon här i närheten men så är det lobbyn som ringer och säger att mitt bagage har kommit. Halleluja ;o) Sällan har jag blivit så glad för att få återse mina gamla trosor och bh-ar. Har ägnat min första dag har i Shanghai åt att köpa nya underkläder och necessärsaker. Det har tagit energi och tid. Men så äntligen är vi återförenade jag och bagaget. Som så många gånger förr slutade även denna historia lyckligt. Vad gäller hjälten känner jag en riktig sån. När man är i hans sällskap ordnar sig allt. Så vips är man tillbaka i cyberspace igen. Det ska bli många inlägg framöver. Sirpalisa för hjältarna- i Shanghai.

Här sitter jag och Malte och försöker klura ut vad tecknena på kinesiska betyder. Det är ju osannolikt att man inte kan svifta till engelska på Blogger.

Sa har man antligen landat och det var ju skont. Tre timmars forsening fran Stockholm ledde till ett stressigt byte i Kopenhamn men som tur var hade piloten som skulle flyga till Kina snoat in i Norge och planet vantade pa honom. Sa jag hann med - men det gjorde inte vaskan. Efter en massa strul med anmalan om borttappat bagage checkade jag sa till slut in i min tvarummare pa tolfte vaningen. Har inte sett sa mycket annu men jag forstar att jag inte bor i kvarter med sa manga vasterlanningar. Borjade med att shoppa strumpor, trosor, tandkram for att inte lukta illa imorgon nar jag ska ut och upptacka stan. Det tog sin tid och jag erkanner att det ar svart att veta vad deodorant heter pa kinesiska - tur att det finns kroppsprak. Expediten fragade om jag hade problem men dalig lukt och jag forsokte forklara att jag inte har det jamt, bara nar deodoranten blivit kvar i fel land. Bitande kyla inomhus, borjar inse varfor man far betala elen vid sidan av hyran... Ser fram emot en kall natt m

så var det dags. Malte och jag har packat färdigt. Numera får vårt liv plats i en snygg samsonite som inte väger mer än 25 kilo. Tror att Maltes packning är den som är tung... I morgon lyfter planet till vårt nya hem och det verkar som om Malte har resfeber. Han är orolig för den kinesiska tullen eftersom han inte har nåt visum. Jag tror det går bra, vi har övat framför spegeln och han gör sig bra som muff.

Sköter hem och katt åt semestrande vänner den här veckan. Det kan ju synas vara ett enkelt uppdrag men, det är inte helt självklart så... Ägarinnan har berättat att katten är ute mycket och att den kommer förbi hemma när den vill ha mat. I eftermiddags stod jag så redo med kattmaten och kallade på lilla kissen. Direkt kommer det en svartvit katt springande och jag blir lycklig över att mitt lockande fungerat. På väg in med katten ser jag hans kattkompis som nyfiket funderar på om maten räcker till honom också. Det hade den säkert gjort men eftersom jag vet att det finns mycket katter i grannskapet bryr jag mig bara om min lilla kisse. När jag kommer hem efter en sväng på stan senare på kvällen och kliver ur bilen ser jag en svartvit katt som ser ut precis som den jag släppt in. Börjar fundera på om det är jag som håller på att bli galen men tänker att de andra kattvakterna säkert varit här och släppt ut lilla kissen. Släcker lampan för att sova när jag hör en ledsen katt jama högt i va

Efter en lång dag på tåget och i taxiköer med nummerlappar inser jag att en Stockholmare i Göteborg inte är mycket mer än en ensam själ i fiendeland. Har tillbringat dagen på X2000, effektivt har jag jobbat, mailat och testat internetuppkopplingen. Det funkade - om än långsamt. Med en timme kvar hem hittar jag till bistron. Köper en flaska vin och springer tillbaka till min stol och läser tågtidningen och aftonbladet. Efter halva flaskan måste jag gå på damernas och reser mig. Hittar en dörr, kämpar för att få upp den, trycker, drar och lyckas till slut. Hittar konduktörens lilla kök med kaffebryggare och pentry. Inser att det var fel dörr och att vinet satt sina spår. Väl hemma framstår taxikön utanför centralen i Stockholm som det bästa av ställen - inga nummerlappar och chaufförerna ogillar en inte bara för att man är Stockholmare. Känner mig mörbultad och förtappad när jag med vintunga ben hoppar ur taxin och går för att möta mina lika förtappade vänner. Efter en dag i fiendeland,

Efter en mindre bra dag på jobbet börjar man fundera på alternativa karriärer. Tror jag ska gå en KY-utbildning till spådam, såna kurser måste väl finnas. Eller kanske funkar det att vara autodidakt. Jag menar, hur svårt kan det va? Man ser ju rätt snabbt vart folk är på väg i livet...

I lördags skulle jag och mina vänner gå på krogen. Vi lyckades inte komma iväg så tidigt (det var ju schlager) så vi hamnade i kö utanför stället. Vi var ett gäng och några hamnade på efterkälke när jag och en vännina stolpade på för att komma snabbt fram till damernas. Väl framme hinner ett gäng med grabbar komma emellan oss och när våra vänninor kommer i fatt trettio sekunder senare är diskussionen ett faktum. Vi har en självutnämnd rättvisekämpe bakom oss. En rättvisekämpe som kämpar för etik och moral i samhället och han vill på inga villkor låta oss stå tillsammans. Efter tjugominuters diskussion om kvinnokamp och jämställdhet från hans sida slutar det med att vi alla står efter dem. När vakten närmar sig ber jag honom att tänka på sommar och glass för att komma i stämning - annars kommer han skrämma vakten med sin negativa energi. Han fortsätter att skrävla och vänninan når vakten - med kvinnlig list ser hon till att vi alla kommer in samtidigt. När rättvisekämpen äntligen kommer

Häromdagen skulle jag träffa mitt gudbarn. Vi skulle umgås hela dagen bara hon och jag. Utan att vara så bevandrad i happymealdjungeln på Mac donalds kan man lätt bli nervös av ett sånt uppdrag. Då är det tur att man har med sig nån med stor erfarenhet. Efter en svettig stund i kön har man så äntligen lyckats få ihop en beställning som passar en fyraåring. Chockad över att inte bara ha sig själv att ta hand lyckas jag med god guidning av fyraåringen hitta ett ledigt bord mitt i lördagsrusningen. Har fullt sjå att balansera bricka, barnhand och vinterkläder utan att spilla ut läsken när jag intar rollen av en fyraåring och Klara visar vägen. Klara sätter sig snällt och börjar leta efter leksaken i happymealet. Jag välter ut Colan i soffan, Klara sitter lungt och letar leksak. Klara vill byta leksaken. Vips så är jag härförare igen, det är jag som går till kassan och frågar om vi kan få en annan leksak. Trodde för några minuter att jag tappat greppet, att det var jag som var fyra. Stolt

Fredagkväll på väg från jobbet. Hamnar hos några vänner där den ena har fått ryska sjukan, otröstligt, ogenerat och högt sjunger han ryska kampsånger men fin brytning. Herregud! Vilka vänner man har. Sitter stilla och ser sjukan sprida sig till alla andra runt bordet. Det är skönt att man snart lyfter till Kina... Ingen rysk sjuka men kanske en gul feber att akta sig för. Tur att det finns vaccin för sånt. Ska fråga syster nästa gång om det finns vaccin mot ryska sjukan.

när man då äntligen hittar en dator som man kan skriva av sig på - då tryter inspirationen. Jag och Malte har varit med om en massa saker sen sist jag skrev och ändå är det svårt att hitta rätt saker att skriva. Vi har pryat som innerstadsbor den senaste månaden men är numera tillbaka i förorten. Inte densamma som förut, vi hittade en ny. Men känslan är densamma. Här ska vi bo tills flyget lyfter till Kina. Har funderat på hur jag ska göra med Malte. Antingen kanske han kunde få bo hos nån snäll fodervärd när jag är borta eller så smugglar jag in honom i handbagaget... Jag tror att han skulle trivas i Kina. Ser framför mig hur vi stiger upp tidigt på mornarna och tar ett pass qigong i parken innan vi går i väg för dagen. Tror det får bli så, Malte får följa med i handbagaget. Om kylan håller i sig kommer ingen i tullen att se skillnad på honom och en snygg pälsmössa.

Kul att ni saknat mig. (en i alla fall) Jag och Malte har fullt upp just nu, vi håller på att avveckla vårt liv i förorten och praktiserar nu som stadsbor med våra tillhörigheter packade i väskor. Malte har så otroligt mycket saker som vi får släpa runt på. Jag återkommer inom kort, i en dator nära dig. Fridens så länge.